- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
602

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Den irländska nationalteatern. Av Walter Starkie. Översättning från författarens manuskript av A. L. W. - Stadsbons och arbetarens drama

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Walter Stärkte

och kvinnorna sjunga duetter. Plötsligt
höres utanför dörren ett begravningståg
sätta sig i rörelse: det är Mrs. Tancreds son
som begraves. Han har blivit hittad i en
gränd, späckad med kulor. Sorgsenhet
sänker sig hastigt över sällskapet, men
några minuter senare se vi alla samlade
vid fönstret för att se på
begravningsföljet :

Mrs. Boyle: Här kommer likvagnen, här
kommer likvagnen!

Boyle: Där går hans gamla mor bakom
kistan!

Mrs. Madigan: Man kan knappast se kistan
för alla kransarna!

Joxer: Åh, det är en förtjusande begravning,
en förtju-u-sande begravning!

Mrs. Madigan: Vi skulle se bättre från
gatan!

Boyle: Ja — här blir man ju styv i nacken.

I sista akten är allt förändrat: rummet
ser tommare och mörkare ut, det vilar en
stämning av dyster tristess över det.
Boy-les ha ej fått pengarna, testamentet var
ogiltigt, och det finns intet hopp. Nu
svepa fordringsägarna över dem som vargar
och taga den ena saken efter den andra.
Men olyckorna sluta ej där: Mary har
sällskapat med en överklassare, men när
han får reda på sanningen om arvet
överger han henne. Hon skall snart få ett
barn, och han lämnar henne att bära hela
bördan av skammen i en stad, där sådana
felsteg obönhörligt fördömas. Stackars
Juno strider tappert för att avvända
olyckan, men den smyger sig på henne
utan barmhärtighet. Två republikanska
soldater komma för att hämta Johnny, han
har, säga de, spionerat på en av sina
kamrater, skrikande föres han bort av dem till
den väntande domen. På slutet, när vi
knappast kunna uthärda mera, ragla
Ivap-tenen och Joxer in, hopplöst berusade, och
sjunka ihop på golvet i det tomma
rummet. När ridån faller, sluddrar Boyle:
»Jag ska säga dig, Joxer . . . hela världen

. . . är i ett förfär. . .ligt tillstånd av . . .
uselhet.»

O’Caseys stora styrka i detta drama är
att han ej nedsjunker till en tarvlig
melodram av blod och järn av »Sweeney
Todd»-tvpen. Jämvikten mellan det
komiska och det tragiska elementet är
fullständig. Men det är sannerligen ett
uppskakande skådespel, ty förutom de
sönderslitande scener det innehåller, finnas
där komiska roller, som äro våldsamma i
sin pessimism. O’Casey har samma styrka
som Tjekov att i grå toner måla de
människors liv, som äro dömda till
undergång. Juno Boyle är en av det irländska
dramats mäktigaste gestalter, och hennes
hopplösa kamp är storartad i sin
intensitet. O’Casey står alltid på kvinnans sida,
ty han är pacifist, och han ser ingen ära
i kriget, ingenting annat än de fattigas
och svagas lidande. Ett av de vackraste
dragen är när Mrs. Tancred säger, i det
hon långsamt följer efter sin sons kista:
»O, korsfäste Jesu heliga hjärta, tag bort
våra hjärtan av sten . . . och giv oss
hjärtan av kött och blod . . . Tag bort detta
mördande hat . . . och giv oss din eviga
kärlek.» Denna bön får än djupare
tragisk styrka, då den i sista akten
upprepas av Juno, när hon går ut för att
finna sin sons lik.

I »The Plough and the Stars» har
O’Casey behandlat upproret som bröt ut
annandag påsk 1916. Vi se samma typer
som i de två föregående dramerna, och
miljön är densamma, men handlingen är
målad på en större duk, och författaren
håller sig ej till den formella dramatiska
strukturen. I stället har han skrivit ett
krönikespel med mycket löst sammanhang
mellan de olika scenerna. I de två första
akterna förberedes tragedien och
kulminerar i de två sista. Andra akten
försiggår i en krog, där våra vänner sitta och
dricka. Utanför fönstren pågår ett
politiskt möte, och vi kunna höra orden som

602

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0658.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free