Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Den korsfästa drömmen. Av Albert Henning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tm
DEN KORS FÄSTA DRÖMMEN
Av ALBERT HENNING
Där steg i mitt hjärta
en dröm en gång,
och jorden låg purprad
i soluppgång.
Allting blev stilla,
och livet blev stort:
mot evigheten
en högvälvd port.
Jag blickade in i
en rymd av glans,
som strålade under
ett ögas frans.
Jag drack ur en källa
av stjärnblått ljus,
och glans av kristaller
fick jordens grus.
Men avog, men bister
jorden är
mot dröm, som stiger
himlen för när,
och sluter i töcken
dess djärva färd
och stänger dess väg med
blixtarnas svärd.
Men öde är världen,
öde och tom,
för den som sett stjärnor
öppnas i blom.
Han kan inte glömma,
Hans värld är hans dröm.
För honom har stannat
livets ström.
Han kan inte glömma.
Men vägen, som bär
till livet, en väg genom
glömskan är.
Ej ödet bevekes
med klagolåt.
Så vandra, o dröm, din
Golgatastråt!
Du stapplat den vägen,
du dignat på knä,
släpande tungt på
kvalets trä,
där döden måst lida
vad timligt du bar,
att det måtte leva
som evigt var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
