Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Jörgen Block. En lyrikersilhuett. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Cederblad
Fler och fler
blomma maskrosorna
i gränden neråt sjön.
Husen ruva sina döda drömmar.
Under stilla gråa skyar sover
fjorden tyst och spegelblänk.
I följande höstbild är själva versslaget ett
fynd och står i den mest förtrogna
överensstämmelse med innehållet (de båda första
raderna verka dock en smula litteratur) :
Hösten sommarns
dödsstrof diktar.
Tyst en blåklocksstängel sviktar
för den råa blåstens tag,
klämtar slag i
slag,
klämtar, svängd i
andlös svingning,
ljudlöst tyst sin själaringning.
Solen går. Och mörkt och kallt,
formlöst, tungt, blir
allt.
Den sista raden, det sista ordet klipper
plötsligt av versen, liksom hösten abrupt och
brutalt avslutar »sommarns dödsstrof».
Efter diktcykeln Från Bohuslän följer den
avdelning, som skänkt hela diktsamlingen sitt
namn. Den innehåller reflexionslyrik av
växlande originalitet och värde. En dikt om
ensamheten som hjärtats trogna vän och som
uppenbarare av sanningen är värd
begrundan. Om också dessa tankedikter på blankvers
och distika icke fångar sinnet i samma fasta
grepp som dikterna från Bohuslän, så
lämna de dock en säker borgen för att Jörgen
Blocks stämningslyrik är djupt förankrad i
ett intellekt.
»Som vinden blåser» är rubriken över
några mera bisarra och fladdrande poesier,
som dock ha en viss tendens att flyga bort ur
minnet.
Den sista diktcykeln, Månaderna, har även
den sin särart. När man först träffar på
överskriften, får man ett något oroande
intryck av att poeten gett sig in på vad man
skulle kunna kalla en uppsatsskrivning på
vers, men man blir snart lugnad.
Inspirationen uppbär oförtröttad månadsdikterna från
nyår till nyår. Månaderna passera förbi som
bilderna på en oavbrutet fortlöpande fris.
Också det för alla dikter gemensamma
versslaget, ett slags stans, befäster med sin
välljudande monotoni intrycket av en arabesk,
vars sirliga linjespel ögat gärna följer ända
till den avslutande reflexionen:
O, denna timmarnas och årens jakt!
De piskas fram i ständigt ökad takt
allt som vi åldras. Vår och höstar randas
allt brådare i brusande ackord.
Snart är det mig, som snö och blomfjun blandas
i rymden kring vår gård.
De fyra diktcyklarna i Monologer
samljuda till ett ackord, som är fulltonigt men som
dock har något av septima-ackordets brutna
klang.
Högre har likväl Jörgen Block nått med
sina Skymningsballader (1916). Där finnas
dikter, som ha ett blomlikt behag med
rötter i den fasta marken och sefirernas spel
kring blomkronan. Som prov på lyrikerns
förmåga att snabbt fånga gratien i flykten
kan anföras andra strofen ur
Septembermorgon:
An kan tovigt gräs förråda
ljuva fötters lätta spår.
Än är luften full av våda
för ett hjärta, som för häftigt slår.
Höstligt fläkta tuvans spindelvävar.
Men kring tistelns tomma korgar styr
Eros än med käcka nävar
fjärilsspannet ut på äventyr.
Oavvisliga tankar på förgängelsen och
blodets snabba och levnadslustiga pulsslag —
denna kontrast är det tema, som varieras i
dikter om oktober och april. I Väva vadmal
förmäler sig dansvisans och dansstegens rytm
med stadgad gammalmansvisdom. Mindre
ursprungliga verka poem som Skyarnas land
och Seglarne. Den dikt, som tager priset av
alla dessa sånger om det flyktiga och det
varaktiga, är Gatan. Det är den dikt som dröjt
kvar i minnet mest oförändrad av dessa
skymningsballader, när man efter åratal
öppnar diktsamlingen ånyo. Tyvärr är det
omöjligt att citera den i dess helhet, varför
endast några korta strofer må ge ett intryck
av dess suggestiva makt:
Här gömma husen
bak förstubron
små mänskoöden
i låga bon.
Här brinner längtan
en natt ibland
— ett ljus som fladdrar
i darrande hand.
Det fladdrar osett
och utan kropp.
Blott skuggan dansar
sitt ner-och-opp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
