Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Johannes’ Uppenbarelse i den moderna bibelforskningen. Av Anton Fridrichsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anton Fridrich se n
Visserligen är det icke alltid möjligt att
genomskåda Johannes’ kompositionella
plan. I vissa fall tycks han ha infogat i
sitt verk konventionella drag eller till och
med smärre apokalyptiska skriftstycken,
vilka icke gå så bra ihop med bokens
anordning förövrigt. Med hans beroende av
äldre föreställningar och bildkomplex
följer även, att man ofta tvekar, huruvida
han lägger in en självständig mening i
orden, eller om han mera mekaniskt
kopierar sina mönster. Ibland frågar man sig,
om han medvetet begagnar ett allegoriskt
eller enigmatiskt uttryckssätt, eller om han
rör sig i traditionell symbolik.
Men allt detta förmår icke rubba det
faktum, att nyckeln till
Uppenbarelsebokens gåta är funnen, även om mången
detalj ännu är och kanske förblir svårtydd.
4-
Grundtanken som går genom
Apokalypsen är följande: Profeten och hans kristna
trosbröder leva i de yttersta dagarna av
denna tidsåldern, världsloppet lider hastigt
mot sitt slut. Den gudfientliga, sataniska
världsmakten går redan till spridda
angrepp mot Guds heliga, här och var flyter
martyrblod. Men dessa spridda förföljelser
skola snart växa till en strid på liv och
död över hela linjen, en kamp, som
bebådas av krig, hunger, dyrtid, pest och
farsoter och av hemska naturkatastrofer. Satan
och hans tjänare skola till en tid förfölja
de troende och förföra de icke troende.
Men så skall Lammet (Kristus) och hans
änglar slå Draken och hans härar i en
avgörande strid och binda honom för tusen
år. Därpå följer martyrernas uppståndelse
och ett tusenårigt fredsrike, Messiasriket.
Då denna period är förbi kommer Satan
återigen lös och återupptar kampen mot
Gud och hans Messias, men eld från
himmeln förtär hans skaror, han själv kastas
i en brinnande svavelsjö, där han skall
pinas dag och natt i evigheters evighet. Så
kommer den allmänna uppståndelsen och
domen. Den nya himmeln och jorden med
det nya Jerusalem avlöser den förra
världen.
Den profetiska skildringen av detta
drama skall i det följande något närmare
belysas och kommenteras.
5-
Den egentliga uppenbarelseboken börjar
med kap. 4. Före den första visionen
går en inledning, i vilken Johannes
redogör för sitt litterära företag (I, 1—4), och
ett företal, där han riktar sig till läsarna,
de sju församlingarna i (Mindre) Asien
(I, 4—8). Redan här anslås den ton, som
går genom hela boken: Herren kommer
snart! — Så berättar han om sin
kallelse-vision, som han hade på ön Patmos. Här
kom han en söndag i hänryckning och
hade en syn av en människoliknande varelse
omgiven av sju gyllene ljusstakar. Han
skildrar denna gestalt såsom en
övernaturlig himmelsk varelse, världens herre
och människornas domare: Han har sju
stjärnor i sin högra hand, och ett skarpt
tveeggat svärd utgår från hans mun. Det
är Människosonen, Jesus Kristus. Han
riktar den befallningen till Johannes, att
han skall skriva upp vad han ser och hör,
och så dikterar Kristus honom sju brev
till de sju församlingarna i Asien, eller
rättare till deras »änglar», Guds sändebud till
dem, sannolikt ett namn på
församlingarnas föreståndare. —
Nu följa de sju breven (kap. 2—3) med
beröm och tadel, med varning,
bestraffning, uppmuntran och löften, alltefter
förhållandena i vederbörande församling.
Med kap. 4 börjar raden av
uppenbarelser, av visioner. Den öppnas med en syn av
det högsta: Guds tron i himmelen, Gud
omgiven av 24 äldste och 4 vingade
varelser i gestalt av lejon, tjur, människa,
örn. Det är de 24 förnämsta änglarna,
664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
