Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Johannes’ Uppenbarelse i den moderna bibelforskningen. Av Anton Fridrichsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anton Fridrich se n
gift löser sig för honom genom synen av
en bokrulle i Guds högra hand. I denna
bok står världshistoriens sista kapitel
skrivet och väntar på att gå ut i världen. Ännu
livaktigare blir scenen därigenom att
bokrullen är förseglad med sju insegel,
varigenom den betecknas som ett testamente,
Guds sista vilja med världen, som träder i
kraft i det inseglen brytas. Och en rent
av glänsande dramatisk effekt uppnås
genom att akterna i världsdramat följa slag
i slag med varje nytt insegel som brytes.
Den ende som förmår bryta inseglen är
Lammet; d. v. s. Kristus är den ende utom
Gud, som intager en sådan kosmisk
ställning att han kan leda världshistorien. Att
Lammet tar bokrullen ur högra handen på
honom som sitter på tronen, betyder att den
korsfäste tillträder världsstyrelsen. Han
hyllas i detta stora ögonblick av de 24
äldsta och de 4 tronväsendena med en nv
sång: den enastående händelsen fordrar en
ny, originell och oförbrukad religiös mani1
festation. Detta är ett gammalt kultmotiv,
väl känt från den israelitiska
tempelgudstjänsten.
Det kosmiska drama, som nu tar sin
början, utvecklar sig efter en i huvudsak
klar och tydlig plan. Överensstämmande
med all apokalyptisk tradition inledes
krisen med fasansfulla plågor och olyckor,
som hemsöka jorden: Först krig, hunger
och pest (de fyra apokalyptiska ryttarna),
sedan naturkatastrofer, vilka ständigt
stegras, till dess slutligen avgrundens
demoner stiga upp ur djupet för att pina
människorna, och de fyra mordänglarna, som
ha varit bundna invid floden Eufrat,
släppa lös sina ryttarskaror (de fruktade, av
romarna aldrig kuvade partherna stå
bakom denna föreställning) för att döda en
tredjedel (d. v. s. en mycket stor del) av
den hedniska människovärlden.
Efter dessa inledande hemsökelser
bryter striden ut mellan Satan och hans
medhjälpare å ena sidan och Kristus och hans
änglar å den andra. En kamp, som
börjar i himmeln (kap. 12), och som
genomlöper olika faser och bringar de troende
hårda lidanden, men som ändar med ett
sista avgörande slag, där Satan besegras.
Detta slag står vid Harmageddon, — ett
namn som ju har fått allmän användning
för att beteckna en sammandrabbning av
gigantiska mått. »Har» är det hebreiska
ordet för berg; och Mageddon är den
grekiska formen på stadsnamnet Megiddo,
en ort i Palestina vid södra randen av
Jezreelslätten. Där har en lång rad slag
blivit utkämpade i Israels historia, allt
sedan Barak slog de förbundna
kananitiska furstarna i Israels första ungdom
och ned till syrertiden. Genom ett årtusen
var Megiddo den klassiska valplatsen i
Det heliga landet, och Johannes tänker sig.
att här skall till sist världens öde avgöras.
Segern vid Harmageddon efterföljes av
upprättelsen av det tusenåriga riket,
millenniet. Detta är Lammets bröllop, ett
saligt samliv mellan Kristus och de
upp-ståndna martyrerna. Först efter ett nytt
utbrott av Satans makt och efter hans
definitiva nederlag upprättas Paradiset.
Denna egendomliga föreställning om det
tusenåriga riket, som går före den
allmänna domen och den nya tidsåldern, torde
ha sin förklaring däri, att här två olika
framtidsperspektiv äro kombinerade. I sin
äldre form gick framtidshoppet i Israel
ut på, att Gud skulle upprätta ett
lyckotillstånd, en guldålder på jorden för sitt
plågade folk. Men sedan, under
babylo-niskt-persiskt inflytande, började man se
fram mot en ny och högre värld, som
skulle upplåtas för de fromma, efter det
att den gamla världen hade förtärts av
domseldens lågor. I sen judendomen
ingingo dessa två disparata föreställningar
en förbindelse på så sätt, att man först
väntade ett Gudsrike på jorden, och sedan
den nya, himmelska tidsåldern. Att det
provisoriska Messiasriket skulle bestå just
666
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
