Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Johannes’ Uppenbarelse i den moderna bibelforskningen. Av Anton Fridrichsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anton Fridrich se n
der hans tid var Alexandria skådeplatsen
för förfärliga judepogromer, och endast
med största svårighet lyckade kejsarens
förståndiga rådgivare förebygga
genomförandet av hans befallning om att uppställa
kejsarens bildstod i själva Jerusalems
tempel. Judarnas stämning mot denne
Antikrist, Antiochos Epifanes’ arvtagare, gick
över till de kristna. Även Claudius blev
impopulär genom att lägga Palestina
under romersk förvaltning (efter Herodes
Agrippas död, år 44). Nero, den förste
och därför den värste kristenförföljaren,
vore då den tredje. Med förbigående av
de endast helt kort regerande
pretendenterna i tronstridigheterna efter Neros död
komma vi så till Vespasianus och Titus,
såsom den fjärde och femte. Dessa voro
romarnas förare i det judiska kriget, den
senare även den heliga stadens förstörare.
Den grymme Domitianus bleve den
sjätte; under hans tid nedskriver Johannes
sin uppenbarelse (»fem av dem hava
fallit, en är...»). Tydligen räknar
apoka-lyptikern med att Domitianus mycket
snart skall drabbas av tyrannernas
vanliga lott, en hastig död. Ty han väntar
ännu en härskare efter den sjätte, för att
det heliga sjutalet skall bli fullt; men
denne den sjunde tillkommande kejsares
tid måste helt naturligt bli mycket kort,
ty änden nalkas ju hastigt och därmed
den från avgrunden återvändande Nero.
På ett drastiskt sätt skildras den
romerska kejsarkulten såsom en tillbedjan
av Antikrist och därmed av Satan (13,8) :
Alla jordens inbyggare, d. v. s. alla
imperiets undersåtar skola tillbedja honom,
med undantag av dem som från världens
begynnelse ha sina namn skrivna i livets
bok, det slaktade Lammets bok.
Nu stiger ett annat djur upp — denna
gång ur jorden, ett djur med två horn
som ett lamm, alltså till det yttre
harmlöst. Men det är ett falskt sken: det talar
som en drake, står alltså i själva verket
i Drakens tjänst. Det får alla jordens
inbyggare till att tillbedja vilddjuret, vars
dödssår var botat, d. v. s. det gör
propaganda för kejsarkulten. Och det gör stora
tecken och under för att förvilla
människorna: han låter t. ex. eld falla från
himmeln, precis som Elias i gammal tid,
och han får vilddjurets bild till att tala.
Äntligen får han infört ett märke, som
alla vilddjurets tillbedjare bära på sin
högra hand eller på pannan. Utan detta
märke får ingen köpa eller sälja.
I detta djur igenkänna vi utan
svårighet den falske profeten, som följer
Antikrist, vilket Johannes även uttryckligen
säger. Då detta djur kommer upp ur
jorden, måste apokalyptikern syfta på en
företeelse i Mindre Asien. Av beskrivningen
framgår, att Johannes’ modell i denna syn
är någon typisk representant för de i
dåtiden så talrika religiösa svindlarna, vilka
ju möta oss t. ex. upprepade gånger i
Apostlagärningarna, och av vilka
Lukia-nos ger så dråpliga skildringar (Proteus
Peregrinus, Alexander från Abunoteichos
m. fl.). Att låta eld falla från himmeln
eller få bildstoder att tala voro väl
kända och ofta använda konststycken i
sådana kretsar.
Vilddjurets märke är det medel,
varigenom man skall bojkotta alla, som icke
deltaga i kejsarkulten. Denna föreställning
härrör från ett religiöst bruk, som
profeten väntar nu skall få allmän spridning
och bli systematiskt genomfört: den
hedniska seden att tatuera på hand eller
panna bilden, namnet eller någon symbol på
den gudom som man särskilt dyrkade.
Judar som kristna sågo naturligtvis något
demoniskt i denna praxis, som alltså snart
skulle tjäna till att utmärka de lojala och
förråda dem som vägrade offra till
kejsarens bildstod.
Själva märket som kommer till
användning är vilddjurets namn eller dess
namns tal. »Här gäller det att vara vis,
676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>