Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Johannes’ Uppenbarelse i den moderna bibelforskningen. Av Anton Fridrichsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anton Fridrich se n
traditionen övertagna momenten, så de få
aktualitet för kyrkan. Vi se också, hur
denna tillämpning av äldre material på
senare förhållanden alltid lämnar vissa
ojämnheter och svårigheter för
tolkningen. Ibland märker man, att somliga drag
rent mekaniskt följa med stoffet utan att
fyllas med nytt innehåll; de stå i
framställningen såsom icke absorberade relikt.
Det förekommer även, att Johannes
uttrycker sig med avsiktlig gåtfullhet, t. ex.
där han talar om vilddjurets märke.
Om man genomför den tids- och
traditionshistoriska betraktelsen, framträder
Apokalypsen såsom en av de allra
intressantaste skrifter i Nya Testamentet. Den
ger oss en inblick i en sida av det äldsta
kristna fromhetslivet, som vi annars icke
höra så mycket om eller se så mycket till,
men som torde ha varit långt mera
framträdande än de urkristna källorna ge intryck
av. Denna fromhet är icke präglad av
det nyktra, etiskt betonade
åskådningssätt, som vi finna i de äldsta
evangelierna och även hos Paulus, fastän hos honom
spåra vi då och då vissa
kosmiskt-myto-logiska perspektiv bakom de religiösa
formuleringarna. Det som hos honom ligger
i bakgrunden, det uppfyller i Apokalypsen
hela tillvaron. Den klara gränsen mellan
himmel och jord, mellan nutid och framtid
är utplånad. Det lugna pulsslaget i
universums vanliga liv är avlöst av feberyra.
Syner och verklighet blanda sig, den yttre
världen blir transparent och uppenbarar
det stora världsdramat, som utspelas
mellan Gud och Satan.
Dock är att märka, att denna
extatiska, visionära fromhet, så bisarr som
den förefaller oss, ändå faktiskt icke är
exalterad, hysterisk. Hur häftigt än
känslorna svalla i profetens bröst, och hur
kolossala och upprörda än scenerna äro,
som han skildrar i de apokalyptiska
händelserna : sina religiösa grundbegrepp
fasthåller Johannes alltid med full klarhet
och sinnesnärvaro. Den religiösa
heroismen äger koncentrerad kraft. Den
förväntade saligheten har en äkta religiös
betoning utan evdaimonistisk anstrykning.
Motsättningen till den demoniska
världsmakten är klart medveten. Det är en
betydande man som har haft och redigerat
dessa syner, och en man i nära kontakt
med Jesu religiösa personlighet, hur stor
än olikheten är.
678
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
