Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Efterkris. Av Karl Ragnar Gierow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTERKRIS
Av KARL RAGNAR GIEROW
Jag har kommit till det svala
land, där klara källor susa
milt och skuggan ligger blå
under träd, som stilla tala
under ljusa
moln, som gå.
Gul som eld var ökendalen,
som en sträv och girig tunga
lågan slickat mitt förnuft.
Suck gav tyngre kval åt kvalen,
brännhet lunga,
brännhet luft.
Jag har sett ett hav, som rullar
vitt och kyligt skum mot skärens
långsamt svängda marginal
över feberröda kullar
i begärens
ökendal.
Jag såg döden sakta fila
lien ren från färska, granna
droppar av en annans blod.
Men hans blick var fylld av vila
och hans panna
klar och god.
Han tog varsamt bort förbandet
men såg sårens kanter gro och
gick. — Med torr och grusig gom
har jag kommit till det landet,
som är ro och
läkedom.
Jag ser ängens sommarklädda
blom bereda plats förtroligt,
och min tanke högt i skyn
dröjer stilla som en gädda
i ett soligt
vattenbryn.
Ljuset är som kära händer,
luften är som svala lakan,
febernattens ångest glöms,
och mot morgonklara stränder
vaggar vakan
mig till sömns.
682
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
