Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Kyrklig textilkonst i Sverige under åtta århundraden. Av Bengt Thordeman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt Thordeman
Barnamordet i Betlehem.
Broderad rundel från
Biskopskulla kyrka, Uppland.
/ Statens Historiska Museum.
textilierna på grund av deras lätthet att
transporteras varit särskilt begärliga. Vi
få icke taga vår tids rättsmedvetande till
måttstock vid bedömandet av dessa
krigs-rov, som med ödmjuk stolthet
överlämnades till den hemvändande krigarens enkla
landskyrka. Det var ej blott fältherrarna
som medförde dylika gåvor, om vilkas
dramatiska förvärvande vi nu ingenting veta.
Norrköpings Olai-kyrka äger alltjämt en
korkåpa av magnifik stormönstrig spansk
sammetsbrokad med polska guldbroderier,
vilken utgör en gåva av sedermera
biskopen i Linköping Johannes Bothvidi, Gustav
II Adolfs fältpräst i Polen. Dessa
främmande praktstoffer äga i sin nya miljö
berättigande icke blott såsom fromma gåvor,
skänkta »Gudi till ära och denna kyrka till
prydnad», utan även såsom uttryck för en
historisk realitet, såsom påtagliga minnen
av stormaktstidens vittfamnande intressen.
Slutligen bidrager i icke ringa mån vår
egen tids högtstående produktion inom
denna konstart att lägga det ena
beundransvärda konstverket efter det andra till det
gamla dyrbara arvet från våra fäder. Vi
tro oss vara berättigade att påstå, att man
ingenstädes kan överträffa vad som
åstadkommes i våra nu verksamma
paramenta-ateljéer, varken i fråga om teknisk
skicklighet eller kultiverad och modern smak,
ja en hög katolsk prelat har offentligen
uttalat, att den romerska kyrkan här borde
söka sina förebilder för sin egen kyrkliga
textilkonst.
Det är dock till sist tvenne faktorer, i
vilka vi måhända ha att söka den djupast
liggande förklaringen till att vi nu icke
utan förvåning se oss såsom ägare till
skatter av kyrklig konst av olika slag, som
även ur internationell synvinkel te sig
högst märkliga: den ena är den svenska
fattigdomen, och den andra är den svenska
pietetskänslan. Fattigdomen har gjort att
det blivit allt för sällan som de liturgiska
dräkterna i våra landskyrkor kunnat
förnyas. De ha fått göra sin tjänst även om
de blivit mer än lovligt förslitna — det kan
var och en intyga som haft anledning att
granska innehållet i en sakristias klädskåp
—• och på så vis har mycket räddats fram
till våra dagar, då varsamma och
konstförfarna händer fått tillfälle att gripa in och
låta de gamla trasorna ånyo framträda i
en glans och skönhet, som man knappast
skulle tro vara möjlig att återkalla. Och
har någon gång en utsliten mässhake eller
ett urblekt antependium kunnat ersättas
med nytt, så har ändock den i det svenska
lynnet rotfasta känslan av pietet inför det
fäderneärvda ofta tvekat att helt enkelt
låta den gamla ståten vandra ut på
sophögen. I stället har den fått en om också
långt ifrån hedersam fristad, i bästa fall
i en kista eller på en hylla, stundom också
på en tornvind eller i ett redskapsmagasin,
där den nu hittas av intresserade prästmän,
arkitekter eller konststuderande, drages
fram i dagsljuset och stundom visar sig
vara en stor sällsynthet och dyrbarhet.
Ett fynd just av det slaget utgör det
märkliga konstverk, som bildar själva por-
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
