Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Sagor av Jean de la Fontaine. Tolkade av Ivar Harrie - Den unga änkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ditt sorgedok mot brudens slöja.
Men når din sorgetid anständigtvis år slut,
tillåt mig hoppas att du godtar utan prut
den brudgum jag vill foreslå dig:
en rask och präktig ungersven
och fager under ögonen,
som skapt att gora intryck på dig,
kort sagt, helt annan karl ån den,
du har haft sorgen nu att mista.»
Hon svarar snyftande: »Min far, hur kan Ni drista
att fora ens pä tal for mig en sådan sak?
en klostercell — se dår mitt råtta brudgemak!»
Den gamle sade ej emot. I sorg och trånad
tillbragte hon vidpass en månad.
I nåsta månad fick hon varje dag bestyr
med små finesser i sin dråkt och coiffure.
Ej mer mot konets svaghet vårjer
hon saknaden, som sakta flyr.
I våntan på mer glada fårger
blir sorgens svarta toalett
sjålv smått förförisk och kokett.
Snart nog en vanlig vårsol skiner
på hela svårmen amoriner,
som vånder muntert till sitt duvslag hem på nytt.
Dansen, som stannat av, de leenden som flytt,
den glada lek, som var försvunnen,
ta ut sin rått igen, och som i forna dar
var morgon och var levall hon tar
en låskedryck ur Ungdomsbrunnen.
Den gamle ser hur det år fatt, men tiger still.
Då står hon ej mer ut: »Kan jag ha missförstått: Er?
En ung och vacker man Ni lovade Er dotter.
Nå, varför syns han aldrig till?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
