- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionionde årgången. 1930 /
47

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ny mentalitet i Finland. Av Hans Ruin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ny mentalitet i Finland

het, som spränger alla både geografiska
och politiska gränser. Den stora
Kollektiviteten stiger upp vid horisonten.
Forskningen äger undersöka den, dikten tjäna
den, politiken befästa den. Paneuropa,
världsfred, internationell kooperation,
arbetets triumf över kapitalet — se där en
ny generations livsmål, en ny livstros
innehåll.

Men huru ser då den ungdom ut, som
med en lätthet som gällde det glasbollar
lyfter och kastar sådana väldiga värden?

Jag är i tillfälle att slå dörrarna upp till
ett mycket omväxlande galleri av
typer. På svenskt håll i Finland är det en
ungdom, vars främsta representanter
knappast längre i bokstavlig mening göra skäl
för benämningen ungdom. Där är Edith
Södergran, den tidigt bortgångna
romantiska skaldinnan, som i sin diktning ännu
opererade med en av all maskinkultur
osvedd bildvärld, en sierska om en högre,
ljusare mänsklighet och därför verkande
bland dessa unga som levde hon ännu mitt
ibland dem:

Riven ner alla äreportar —

äreportarna äro för låga.

Plats för våra fantastiska tåg!

Tung är framtiden — byggen bryggorna

åt den gränslösa.

Jättar, bären stenar från världens ändar!
Demoner, hällen olja under kittlarna!
Vidunder, mät ut måtten med din stjärt!
Resen er i himlarna, heroiska gestalter,
ödesdigra händer — begynnen edert verk.

Där är Diktonius, vars diktning inte
hänger som Edith Södergrans likt en
oroligt flammande stjärna på morgondagens
himmel, utan håller sig till jorden, till
gränderna och arbetsplatserna, för att bli,
såsom han själv säger, den visselpipa, som
»sätter tidens tåg i rörelse»:

Jag har blott ord —

men I som slån:

låt era järnsläggor gå

tills världen blir

vad vi vill att den skall.

Där är Hagar Olsson, kritiker, essayist,
författarinna, påpassligare än någon
annan att annonsera de nyaste moderna i
civilisationens Kosmopolis,
modernisternas översteprästinna, som förkunnar att
tiden ej längre har bruk för
herdeinstrumenten och de individuella
trädgårdstäpporna, vilka gårdagens poesi så
kärleksfullt pysslat om. Det är en kollektiv
riktning, som instinkt, tanke, känsla har att
taga. »För medeltidens mystiker, utropar
hon, låg lycksalighetens hem i himmelen
—- för de moderna hägrar det på jorden, i
profan demokratisk miljö: mänsklig
samhörighets paradis.» Och där äro många
andra till, yngre till åren och mindre till
formatet. De ha samlat sig kring en
gemensam tidskrift eller riktigare ett
gemensamt album vid namn Qnoscgo.
Någon enhetlig karaktär har organet icke,
dess egenart är att samla de medverkande
till ett slags jazz, där en blecktratt tjatar
sida vid sida med en silverpipas låt, ett
kastrullock väsnas rätt i örat på en i sig
själv förlorad flöjtblåsarlycka — ett
ganska karakteristiskt ackompanjemang åt de
stora soloartisterna.

Men det är dock på finskt håll rörelsen
just nu företer det största intresset. För
jämnt ett år sedan utkom första numret av
en tidskrift, som haft en för våra
förhållanden sensationell framgång:
Tulcnkan-tajat, på svenska Eldbärarna. Dess
prenumerantstock har strax under första året
sprungit upp till inemot 5,000,
aktiekapitalet har höjts till 300,000 finska mark,
man har grundat ett helt sällskap som bär
tidskriftens namn, ett eget förlag, t. o. m.
ett eget kafé, där nya idéer framdeles
skola kreeras och krevera. Bakom företaget
står en krets av studenter, artister,
litteratörer, inte alldeles homogent folk, men
alla rov för ett synnerligen jäsande
känsloliv, som inte låter sig speglas i klara
tankebilder, men som i stället utvecklar det
atmosfäriska tryck, som plägar erfordras

47

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1930/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free