- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionionde årgången. 1930 /
103

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Thomas Mann. Av Sten Linder. III—IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Thomas Ma n n

Kindchen, som besjunger diktarens yngsta,
under krigstiden födda lilla dotter, är det
det höga exemplet av Goethes Hermann und
Dorothea, ävenledes en idyll mot en krigisk
bakgrund, som föresvävat honom. Tyvärr har
ban därvid även låtit förleda sig till att
avfatta sin idyll på hexameter, en hexameter
som kan fresta läsaren till det tegnérska
utropet :

Skona oss blott för din sång; den är som en dans

av de dove:
fötterna röra de väl, takten förnimma de ej.

1924 förelåg så till mångas överraskning
tvåbandsromanen Der Zauberberg fullbordad.
Thomas Hanns omfångsrikaste om än ej
största diktverk. Som ett kraftprov måste
boken förvisso betraktas. Icke blott därför att
den omfattar en hel liten encyklopedi av
medicinskt, filosofiskt och kulturpolitiskt
vetande. Även författarens konstnärliga
iakttagelse- och gestaltningsförmåga uppenbarar
sig här ofta på sin höjd i romanens myller
av levande och originella personer och i dess
suggestiva skildring av den internationella
lyxsanatoriemiljön. Trots detta kan den som
helhet ej vinna vår beundran på samma sätt
som Buddenbrooks. I andra delen har
reflexionen redan tagit överhanden i form av
animerade kulturfilosofiska debatter mellan
de två figurer eller rättare sagt principer,
som sinsemellan strida 0111 makten över
hjältens själ. Och den oerhörda bredd i
skildringen, som i Buddenbrooks förefaller oss
fullt naturligt betingad, blir här besvärande,
där vi ha att göra med icke en organisk
livsskildring utan en sinnrik allegori. Väl
till förståendes en modern, högst
naturalistisk allegori; en Davos-läkare har offentligen
indignerat sig över dess indiskretioner
beträffande sanatorielivet, alldeles liksom en tysk
furste tog sig nära av romanen Königliche
Hoheit — något som i bägge fallen förefaller
rätt naturligt. Men den naturalistiska
exaktheten i Thomas Manns stil har i den sista
romanen fått en ohjälplig anstrykning av
preciositet och manér; man kommer nästan
att tänka på den åldrande Thomas
Buddenbrooks pedantiska korrekthet. När man på
sina håll sammanställt denna moderna
bildningsroman med .Wilhelm Meister, förefaller
jämförelsen träffande både på grund av den
imponerande idérikedomen och den
kompositionella måttlösheten.

Som hjälten i en bildningsroman bör vara,

är Hans Castorp en ännu mycket ung och
obetydlig man, vars själ är att likna vid
ett oskrivet blad. Han härstammar från en
gammal köpmansfamilj i Hamburg, vilken
inom parentes sagt företer ett omisskännligt
släkttycke med Buddenbrooks i Lübeck. För
att återhämta sig efter en överansträngning
under sina studier reser han på ett tre
veckors besök till sin kusin Joachim Ziemssen,
som vistas på ett sanatorium i Davos.
Emellertid upptäcka läkarna där även hos Hans
Castorp ett angripet ställe och hålla honom
kvar. Han finner sig endast alltför väl till
rätta i den nya miljön, och i stället för tre
veckor blir han i sju år kvar på det
förtrollade berget.

Det är ett underligt liv som här föres,
sextonhundra meter över havet. Sjukdomen
gäller här som aristokratisk; de svårast
sjuka tilldraga sig mest intresse och aktning.
Man lever ett yppigt och obundet
dagdrivar-liv utan arbete och plikter, endast upptagen
av den reglementerade »kurtjänsten».
Jämsides med röntgenfotografien, som låter en
kasta en blick i den egna graven, bedrives
här den moderna psykoanalysen. Man
förlorar fullständigt sinnet för tiden och intresset
för vad som tilldrar sig nere på »slättlandet».
Och umgänget antar lösa former i den för
sanatorieatmosfären kännetecknande
blandningen av sjukdom och erotik.

Hans Castorp visar sig mottaglig för den
psykiska smittan likaväl som för den fysiska.
Han har som andligt arv från sina föräldrar
mottagit ett visst stillsamt allvar, en viss
förkärlek för högtidliga och sorgliga ting och
en viss aristokratisk bekvämlighet. Han
förlorar sig här i det medicinska och filosofiska
intresset för sjukdom och död. Det
förtrollade berget har också sin Venus, den kattlikt
mjuka och moraliskt fördomsfria ryskan
madame Chauchat, med vilken Hans Castorp
upplever sin Valpurgisnacht.

Han är mindre motståndskraftig än sin
tappre kusin löjtnant Ziemssen, vilken till
slut mot läkarnas förbud rymmer tillbaka till
sin tjänst nere på slättlandet, fastän det
kostar honom livet. Och dock har Hans Castorp
vid sin sida en outtröttlig mentor, en
italiensk patient vid namn Settembrini. Han är
ingen annan än »civilisationslitteratören»,
men sedd ur en mera sympatisk synvinkel
än i Betrachtungen eines Unpolitischen. Han
är en smula inbilsk och docerande, men han
vinner likaväl som den hederlige Joachim

103

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1930/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free