Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - De övergivna rummen. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ÖVERGIVNA RUMMEN
Av FREDRIK VETTERLUND
Ni rum, där dagens vilda pärlskum spelat
och nattens sorg, som sällan någon visste,
ni höga, dystra rum, jag lämnat er!
Hos eder något dog, som stolt jag velat
— och icke som den ringaste, den siste!
Likt edra julgransljus det brunnit ner.
Och dock, när vinterdagen stod i rummet
och sänkte där sitt gråa drömmaröga
som ser och inte ser — hur allt blev ro;
blev edert stumma svårmod, mest förnummet
när skuggor kröpo upp för edra höga
och dunkla väggar till sitt skymningsbo.
Då nu från gatan nedanför jag spanar
mot fönstren upp, ett andetåg därinne
av dem, som hade där sin gång, jag ser,
så mången känd och kär, som hjärtat manar,
som mäktigt fyllde dessa rum med minne,
som kommo dit — och komma icke mer.
Ni rum jag gav min själ de långa åren,
förtroligt skall hos er det länge viska
med mina tonfall dock — fast ingen hör,
tills slutligen av allt försvinna spåren
och minnets julgransljus, det ensligt sista,
bland takets skuggspel mattas av och dör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
