Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Jacob Wallenberg. En biografisk skiss. Av Nils Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Afzeliiis
dan, ju närmare hänger dig döden på
hälarna : derföre statt som en karl.’ . ..
Stackars gubbe, han mådde väl, ända til
1742, då han läste i Posttidningen, at
Ryssarne hade skiutit victoria med Svänska
canoner uti Helsingfors, hvarutöfver han
feck slaget och dog.»
Porträttet kan mycket väl vara likt, men
den som händelsevis påminner sig, att
Jacob Wallenberg föddes den 5 mars
1746, måste förvåna sig över att han så
levande kunde skildra sin farfar, som
skulle ha dött fyra år tidigare. Säkert är,
att knektlynnet inte dog med Per
Hansson. Rättframhet och pliktkänsla och ett
outslitligt gott humör måtte han ha
lämnat efter sig i arv.
Jacob Wallenbergs far var
kronolänsman i Vifolka härad i Östergötland och
antog släktnamnet Wallberg. Han hade 16
barn i två giften. I det andra giftet, med
Anna Christina Tillberg,
komministerdotter från Ångermanland, föddes tre söner,
Marcus, Jacob och Anders, vilka enligt
tidens sed nobiliserade fädernenamnet och
kallade sig Wallenberg. Den yngste sonen,
Anders, dog redan som student i Uppsala,
och Jacob dog ogift. Från Marcus
Wallenberg d. ä., konsistorienotarie och lektor i
Linköping, härstammar den
vittförgrenade Wallenbergska släkten, till vilkens mest
kända medlemmar i äldre tid höra hans son,
biskopen i Linköping, Marcus d. y., och
hans sonson, André Oscar, den kände
finansmannen.
Man kan utgå från att det blev knappt
för Jacob och hans stora syskonskara, när
fadern rycktes bort genom olyckshändelse
1758. Det måste ha varit en hård tid för
de tre fattiga bröderna i Linköpings
läroverk. Jacobs gode vän och klasskamrat
Jacob Lindblom, senare Svea rikes
ärkebiskop, som själv hade utgått från ett rätt
välbärgat prästhem, har i sina minnen
gett en föreställning om hur påkostande
den tidens skolliv gestaltade sig. »Läro-öf-
ningarne», berättar han, »börjades hvar
dag kl. 6 om morgonen då vi gingo
fastande till Scholan. Den nedra Ordningen i
hvarje Class hade den skyldigheten på sig
att hafva nycklarne, som det kallades, och
måste den som i sin ordning hade denna
befattning alltid gå tidigare upp, för att
hinna öppna Scholan, tända upp ljusen
den mörka tiden, och säga till hos
Docenten, när kl. slog 6... Detta var serdeles
påkostande för mig, vid tio års ålder, i
mörkret, under rägn, i smuts och yrväder,
i synnerhet när dertill kom att jag i min
barndom var mörkrädd. Också hade man
underrättat mig om Skolsuggan, som i
mörkret och fult väder brukade jaga efter
dem, som nalkades Scholhuset.»
Undervisningen pågick dryga sju, åtta timmar.
Kosten var ofta otillräcklig och i varje fall
högst enformig, ty den bestod nästan
uteslutande av kål och grynmat, salt kött, fläsk
och ärter. Alla övningar voro på latin, och
i rektorsklassen var det förbjudet att tala
annat än latin sinsemellan. Bröt någon
häremot, så blev han angiven för läraren
enligt ett formulär som löd på ungefär
följande sätt: »Noto N. N. quia dicebat
Svethice: Tu es asinus.» Man förstår, att
Linköpingspojkarna på den tiden blevo
starka latinare. Om Jacob Wallenberg icke
bara hade grammatikens genera och
pro-sodiens metra på sina fem fingrar utan
också fattat verklig kärlek till de lärda
språken, så var förtjänsten hans lärares,
lektor Samuel Älf. Bland lektorerna i
Linköping fanns det flera kända namn och
dugande undervisare, lexikografen Per
Schenberg, utgivare av den bekanta
hjälpreda, som gick under namn av
»svinamagen», Johan Törner, lektor i matematik
och naturalhistoria, även han
läroboksförfattare, mångfrestaren Carl Nyrén och
framför alla andra den lärde och
sympatiske Samuel Älf. Till denne kom
Wallenberg att stå i ett ovanligt hjärtligt
förhållande, de korresponderade på latinsk vers
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
