Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Jacob Wallenberg. En biografisk skiss. Av Nils Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jacob Wallenberg
Siöfaran i Nordsiön, den Januarii, /770. Kopparstick
av Årre efter teckning av Ekeberg.
Ur Capitaine C. G. Ekebergs Ostindiska resa åren 1770 oàh 1771■ Stockholm 1773.
och svensk prosa, och efter lärjungens
förtidiga död blev det Älf som tog vara
på den litterära kvarlåtenskapen. Bland
de oskattbara Älfska samlingarna i
Linköpings stiftsbibliotek intar den
pietetsfullt vårdade och bundna volymen med
Wallenbergs samlade handskrifter ett
hedersrum. Utan Älfs omtanke skulle dessa
handskrifter ha skattat åt förgängelsen i
likhet med åtskilligt annat av Wallenberg,
som spårlöst försvunnit.
Man misskänner Jacob Wallenberg, om
man tror, att han nöjde sig med läslivet
inom skolans fyra väggar med dess
ackom-pagnemang av stut och handplagg. Han
deltog med liv och lust i de olika nöjen
som herrar scholares kunde finna på,
okynniga upptåg och ofta rätt blodiga
slagsmål mellan »fårbogarna», som
skolpojkarna kallades, och stadens gesäller och
militär. Men man misskänner honom lika
mycket, om man tror, att hans
förströelser inskränkte sig härtill. Den nyss
nämnda handskriftsvolymen rymmer många
vittnesbörd om i vilken riktning hans
intressen gingo. Där läsas gymnasistens
första försök i svensk och latinsk vers,
gratulationer till lektorerna, långa latinska
epistlar till vännerna, utbroderingar av
något tema hos Ovidius eller Vergilius,
dikter om bärgningstiden, om hösten, om
en god konung o. s. v.
Linköpingsgymnasister ha aldrig legat på latsidan, när
det gäller att skriva vers, och Wallenberg
var icke ensam om sina vittra tidsfördriv.
I Jacob Lindblom och dennes kusin Paul
Juringius, även han prästson och
blivande präst, bland andra, fann han goda
vänner, som sedan följde honom till Uppsala.
På ferierna njöt han av gästfriheten i
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
