- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionionde årgången. 1930 /
148

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Jacob Wallenberg. En biografisk skiss. Av Nils Afzelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nils Afzeliiis

svältkur i Linköping, där komedianter
voro förbjudna att spela så länge skolan var
öppen, och som knappast kunde få
näring i Göteborg, blev här mer än
tillräckligt tillfredsställt. Den franska smaken
bestämde hans sympatier och antipatier för
all framtid.

I augusti fortsattes resan över Rouen
och Dieppe till England. Här mötte
helt nya intryck. »Ombytet är altför
känbart», heter det i ett brev till
Björn-ståhl, »när man från de glättige och
bele f wade Fransoser kommer bland plumpe
och tiursinte Engelsmän.» Ett litet
reseäventyr, som berättas i samma brev,
stämde honom icke blidare: »Enfin jag kom
til London med 6 Dukaters återstod, som
tog en snöplig ända. Hör på bara. Dagen
efter jag war hitkommen, skulle jag gå ut
at skaffa mig Englans mynt för mit
Hol-länska, och då jag efterfrågar til den
ändan en Bankier, möter mig en snygg man,
som talte Tyska, hälsade mig för
landsman och lof wade föra mig til et par
resande Holländare, hwilke skulle wäxla mine
pängar med bästa fördel för mig. Jag gick
en stund, blef förd opp i en trång gränd
och lämnad ensam i en meublerad
kammare. Innom någre minuter inkommo
rusandes twå bofwar, wäpnade, hwilke
förklarade sin häpenhet öfwer at finna en okänd
i rummet, och, som här härskade så
många tiufwerier i London, skulle jag ej
ta illa opp at de visiterade mig. De
ge-nomlupo derpå mina fickor, dessa
hederliga siälarna, och funno ingen ting, som
hörde dem till, mer än de 6 Dukaterna.
Besinna min belägenhet wid det tilfället.
Jag slapp änteligen helskinnad ut, och
måste erkänna, at de ägde mera esprit än
jag bravoure.»

Den som hjälpte den utplundrade
svensken var den älskvärde och lärde
magister Johan Henrik Lidén, som strax före
Wallenberg rest nästan samma väg och nu
befann sig i London. Här uppehöll sig

Wallenberg halva augusti och hela
september, varpå hemfärden anträddes.
Resedagbokens parti om England är det
kulturhistoriskt intressantaste och vittnar om
resenärens skarpa blick för ett
främmande lands egenheter och hans goda vilja att
skifta rättvisa, fastän han minst av allt
är fri från den resande svenskens
egen-rättfärdighet. Sanfärdig resebeskrifning
får icke dömas som ett avslutat verk, man
måste komma ihåg, att det bara är det
första råa utkastet — men som sådant har
det det allra största intresse. Man är här
inte så långt ifrån Min son på galejan.
Det sprudlande temperamentet finns där;
vad som saknas är konstnärlig avrundning.

Strax före utresan, den 8 april, hade
Wallenberg låtit prästviga sig. Den som
aldrig så litet känner honom, förstår,
vilken kamp detta beslut måste ha kostat.
Han var länge tveksam om sin framtid.
»Af alla sätt att föda sig honette, som nu
finnas i riket», bekänner han en gång
med vanlig uppriktighet för Lindblom, »är
eij något, som jag, med alla mina gloser,
duger till, så framt jag icke will följa
hopens exempel, och söka sysla, utan att
bekymra mig om, hur den skall förrättas.»
Härtill kom, att han ej blott var en
praktisk, utåtriktad natur, som trots sin
allvarliga religiositet, tycktes passa illa ihop
med prästrocken —- han hade tidens
njutningstörst och oro i blodet, och detta var
ett värre hinder. I ett förtroligt ögonblick
skriver han till Lindblom: »Det händer de
unga något hwar, att bli attaquerad af
passioner, men det händer blott de bästa,
att öfwerwinna dem. Du må tro, k. Bror,
att ungdoms yrhet och dårskaper sätta
mig ofta i knipet och bestorma det lilla
bröstwärn jag kan ha af Relligion och
Moral.»

Vi få inblick i detta besvärliga dilemma
genom några dagboksanteckningar av en
samtida, Samuel Gagnerus, som tecknat
sig till minnes vad han hört berättas

148

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1930/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free