- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionionde årgången. 1930 /
150

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Jacob Wallenberg. En biografisk skiss. Av Nils Afzelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nils Afzeliiis

sina företag. Aktieägarna fingo 300 % på
sina pengar, och icke ett enda fartyg
förliste.

Ur strängt nationell och
nationalekonomisk synpunkt kan man betvivla nyttan
av Ostindiska kompaniet — och sådana
tvivlare sökte ständigt komma bolaget till
livs — de stora penningvinsterna
stannade icke i landet, ty huvudmassan av
aktierna var länge i utländska händer, och
i stället infördes skeppslast efter
skeppslast med överflödsvaror. Till och med en
piga kunde ståta i sidenklänning och
dricka kinesiskt te ur kinesiskt porslin.
Men i gengäld öppnade Ostindiska
kompaniets verksamhet fönstren för alla
världens vindar. Våra fattiga kolonier ha
aldrig satt någon prägel på svensk kultur.
Kompaniet ersatte i någon mån förlusten.
Generationer av svenskar ha lärt känna
den stora världen på dess fartyg. Under
farofyllda seglatser i okända farvatten
utbildades dess sjöfolk till de skickligaste
navigatörer i landet. Många av Göteborgs
och Stockholms storfinansiärer hade i sin
ungdom lärt sig handelsdiplomati av
slipade kineser och avundsjuka holländare och
engelsmän. Skeppspräster och
skeppsläkare hade hemfört rika skatter ur tropisk
fauna och flora. Detta är det festligaste
kapitlet i Kompaniets hävder. Det räcker
med att nämna några av namnen på
dessa män, skeppsläkaren Sparrman och
skeppsprästerna Osbeck, Torén,
Ternström, Brelin och Hjortberg, för att ge
en föreställning om vad svensk
naturvetenskap har att tacka Kompaniet för.

Detta var något som passade en
förvägen ungdom som Jacob Wallenberg.
Äventyrets alla vindar smällde i dukarna,
och faran lurade ur djupet. En sådan
långresa var ett vågspel med stor insats
och stor vinst. Man kunde alltid riskera
att bli kapad av en levantisk sjörövare
eller ryckas bort av någon härjande
sjukdom, rödsot, tyfus eller skörbjugg, som

smög kring under däck. Den dagliga
tjänsten var icke särskilt betungande,
allraminst för en skeppspastor. Det fanns
god tid över —• man hade tid att iakttaga
logg och lodlina, vindar och
havsströmmar, att dissekera fiskar och lägga
allehanda märkvärdigheter i sprit, att skriva
långa resebrev till Linné och föra en
minutiös skepps journal, där allt antecknades,
från den första flygfisken som föll på
däck till den sista tebalen som lastades i
Vampoes hamn. Wallenbergs brist på
intresse för naturvetenskaper var nästan
chockerande. Han förde alls ingen
journal, men den resebeskrivning som han
lekande skrev ned har överlevt alla
journaler.

Skeppet Finland, som han hade tur att
komma med, var icke något ovidianskt
Pontus, där en poet måste försmäkta
bland barbarer, som icke förstodo hans
språk. Det var tvärtom en ganska vitter
galeja, där litet var kunde föra en penna.
Man underhöll sig och varandra med
handskrivna skämttidningar i stil med dem
som Dalin och Bellman roade sin
vänkrets med. Skeppspastorn började dansen
med en veckotidning, som kallades
Sweden-borgska Posten och dog med andra
numret. Exemplet smittade: »Bläckslussarna
öpnades», berättar han, »och hela floder
af witterheter öfversvämmade både
bänkar och bord. Den ene utgaf en Neptuni
Spion, den andre fägnade oss med Finska
Posten. Somlige brefväxlade på rim,
somlige började skrifva romaner.» Detta var
upptakten till en vitterhetsklubb, Runio
Sacrum — namnet antyder, att Runius,
den karolinska tidens Bellman, antagits till
gillets skyddspatron ■—■ som steg likt »en
ny Phoenix» ur de kullstörtade
tidningsföretagens grus. Medlemmar i denna
klubb voro en del av överhetspersonerna
ombord. Litet utanför stodo antagligen de
båda högst uppsatta, kaptenen Carl
Gustaf Ekeberg och superkargen Anders

150

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1930/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free