Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Uppkomsten av romerska kejsartidens storstadsarkitektur. Anteckningar till de nya utgrävningarna i Ostia, Herculaneum, Pompeji och Rom. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Boethius
Atriet i d e t si d. 177 avbildade
h 71 s e t.
/ förgrunden vattenbassängen under atriets
takljusöppning. Den breda genomgången till husets
peristyl-avdelning stänges av en märkvärdigt väl bevarad
skärm av trä, en fore utgrävningarna i
Herculaneum okänd anordning.
riktning. Förhållandet är, att både
Pompeji och Ostia återspegla
arkitekturutvecklingen i de stora, ledande städerna, och
att de —■ sammanställda — låta oss se
en genomgripande nydaning inom
stadsarkitekturen, en nydaning som gjorde den
pompejanska stadsbilden helt antikverad.
Ingen kan vara mer medveten än jag om
hur djärvt och bräckligt det försök är som
här göres att visa hur och när den nya
stadsstilen, Ostias arkitektur, segrade.
Men just därför kan det måhända
bidraga att inrikta intresset på allt som bör
göras på detta område, där materialet
vuxit hastigare än på de flesta andra håll
genom de senaste årtiondenas, de senaste
årens utgrävningar. Även utom forskarnas
trängre krets torde ett försök till
utredning av denna fråga kunna ha intresse
som vägledning bland några av de
viktigaste utgrävningarna i Pompeji, Rom,
Ostia och Herculaneum. Och själva
grundfrågan, motsättningen mellan Ostia och
Pompeji, för ju dessutom —• som sagt —
direkt fram till den viktiga frågan: När
skapades den romerska kejsartidens
typiska, standardiserade storstadsarkitektur
och därmed utgångspunkten jör
medeltidens utvecklingf
I Pompeji och Herculaneum är man
ännu långt därifrån. Stadsbilden är
påfallande olika. Mot gatan vända husen
fasader med små och få eller inga fönster.
Husens huvudsakliga ljus- och luftkälla
var atriets ljusöppning i taket, den
grekiska trädgården och den stora dörren
från gatan. Genom denna och en trång
förstuga kom man in i den välkända så
kallade pompejanska interiören med dess
förening av romerskt atrium och
grekisk peristyl. Denna italienska hustyp
återfinner man även i Herculaneum. De
nya utgrävningarna i Pompeji och
Herculaneum hava i hög grad förtydligat
intrycket av densamma genom bevarade eller
återställda tak och belysningsförhållanden,
genom talrika rester av dörrar,
träinredning och möbler, som kunnat konserveras
på fyndplatsen i ursprungligt läge.
Dessa nya utgrävningar ha även spritt
ljus över något som i detta sammanhang
intresserar mer, nämligen försöken att
göra dessa typiska italiska enfamiljshus
till hus med flera lägenheter, hus som —
mot sin egenart, frestas man säga —
kunde möta det livligare näringslivets och
de växande befolkningstalens krav under
århundradena närmast före vår
tideräknings början. På ömse sidor om husets
stora ingång och förstuga öppnade man
butiker eller verkstäder med en bred dörr
mot gatan. Den pompejanska gatulängan
erhöll så en ganska regelbunden följd av
hus med två butiksdörrar och en
atrie-dörr mellan dem. Alldeles påfallande är
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
