Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Uppkomsten av romerska kejsartidens storstadsarkitektur. Anteckningar till de nya utgrävningarna i Ostia, Herculaneum, Pompeji och Rom. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romer s ka kej sartidens s tor s tad s ar kite ktur
emellertid, att man hastigt gick längre än
Nero tänkt sig. Redan före dessa städers
förstöring 79 och särskilt efter
jordbävningen 63 ser man, hur reparationer och
tillbyggen helt eller delvis utfördes i
tegel, och på 100-talet i Ostia har det nya
materialet segrat över lag.
Därmed tror jag mig hava antytt det
viktigaste som de nya utgrävningarna i
Italien givit av bidrag till svar på frågan:
när och hur uppkom kejsartidens
storstadsarkitektur ? Förutsättningarna hade
skapats steg för steg i samband med
befolkningstalens tillväxt under hellenistisk
och senrepublikansk tid. Men först med
Neros brand riktades det förintande
slaget mot vad Tacitus kallar det gamla Rom,
och fingo de nya strävandena luft. Efter
den tiden slog den nya, länge förberedda
stadsarkitekturen igenom och fick sin
solidare form. Världshuvudstaden Rom gav
en förebild, som verkade vida ut och
—■ för att hålla sig till det närmaste
— tydligen helt bestämde arkitekturen i
Ostia vid nybyggena på 100-talet. Den
pompejanska arkitekturen hörde därmed
till det förgångna. Motsatsen Pompeji—
Ostia visar sig så — trots inverkan av
omständigheter sådana som städernas olika
karaktär —- främst belysa en
genomgripande omdaning av stadsarkitekturen i de
stora, ledande städerna, särskilt Rom,
under första århundradet e. Kr.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
