Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En generation. Av Sten Selander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN GENERA TION
av STEN SELANDER
Har det funnits ett släkte, mer fattigt än mitt?
Vi har inget att stå på. Vi svävar fritt
i avgrunden mellan två världar.
Vi sökte med allsköns överord
trolla bort det lik, vi hade ombord.
Vi talte om modet, som härdar.
Vi talte om »livstro» — som om vi ej mist
all nedärvd trygghet, allt hemvant och visst,
när världen körde ur spåret.
Vi måste ju tro för att döva vår skräck
inför valet att drunkna i blod och träck
eller lyfta oss själva i håret —
Vi gömde oss i en tidlös idyll
av syrener och sövande fläderhyll
som sniglar i snäckans hölje.
Vi dröjde hellre på barndomens gård
än vi löpte i blåsten, som piskade hård,
med tidens ångest i följe.
De gamla, de flinade bara fett.
De märkte knappast, att någonting skett
och jorden blivit en annan.
De trampade runt, envar i sin bur,
och hade ej sett den stenhårda mur
där man slog sig blodig om pannan.
De unga, de körde förbi oss i bil
på två meters håll, fast det tycktes en mil.
De gitte knappt bromsa ett slag vid vårt tal:
det var lika gammalt som Havamal
och lika besvärligt att fatta.
Så fick vi en blick, föraktfull och hård.
Och så satte de speed igen på sin Ford,
och vi hörde på avstånd dem skratta.
Kanhända flydde vi undan fegt.
Och ändå — vårt liv var så fruset och blekt,
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
