- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionionde årgången. 1930 /
189

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En generation. Av Sten Selander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En generation

så rotlöst, så vanskligt att värna ■—
Och kastar vi allt, vi klätt ut det i,
vad finns då kvar, som till sist är vi,

vår tro, vår innersta kärna?

« »

Det är bara mig själv, jag ska svara för

när min pojke tar mig en dag i förhör:

»Vad har du att kasta i tidens gap,

vad är det du tror och vet?»

Jag tror på frihet och broderskap,

men inte på jämlikhet.

Jag tror på släktenas arv av kultur,

på det trofasta, levande minnet,

som hjälper oss tämja det lömska djur

vi alla bär gömt under skinnet.

Och jag vet, att var gärning, som här förs ut,

på ont eller gott, i skam eller ära,

ska leva och verka till tidens slut.

Jag vet, vilket ansvar vi bära.

Det är inte mycket att komma med.
Jag forstode, om pojken gav mig besked
och svarte: »Din tro är inget för oss.
Vad ska vi med minnets rökiga bloss?
Din tro är förlegat nittiotal
och du själv är en tantig frasliberal
som det verkliga jämt gör besviken.
Du är ingenting färdigt, ingenting fast.
Du kan bara sucka om allt som brast
bland de andra, levande liken.
Kom igen, då du lärt dig vår lösen: Fart
och klara signaler, överallt klart!
Och hindra inte trafiken!»

Än är han ju liten och vänlig och tror

beundrande blint på mig bara.

Men det kommer en dag, då med ens han är stor

och jag står där och inte kan svara.

Jag skulle ha gjort något färdigt och stort,

ha gjort det omöjliga möjligt.

Nu kan jag ej svara. Allt vad jag gjort

är trasigt och halvdant och löjligt.

För honom är vägen ju ännu så lång

till min visshet, att allt är en övergång

mot någonting annat, ett hisnande språng

189

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1930/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free