Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Nordostpassagen. Till 50-årsminnet av Vegas återkomst till Stockholm. Av Hans W:son Ahlmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordostpassage n
Roald Amundsen gör magnetiska observationer i tältet
på isen.
denna färd fastställdes, att polkalotten
upptages av ett djuphav av mycket
ansenliga dimensioner. Senare färder ha endast
lyckats bekräfta detta och konstatera att
några större landområden icke existera
inom området.
Den transsibiriska järnvägens byggande
gjorde åter frågan aktuell om möjligheten
av regelbundna sjöfartsvägar från Europa
till Ob och Jenisej samt från Ostasien till
Kolyma- och Lena-flodernas mynningar.
Efter baron Tolls förolyckande 1902—03
dröjde det emellertid till 1910 innan någon
systematisk undersökning av de
hydrografiska förhållandena påbörjades. Då
av-gingo de båda isbrytande fartygen Taimir
och Vaigach, byggda efter Frams linjer,
från Vladivostok under ledning av den
senare i ryska revolutionshistorien tragiskt
ryktbare amiral Kolchak. Kolchak inledde
därmed en under fem år fortsatt serie
färder med dessa fartyg, över vilka sedan
B. A. Vilkitsky blev befälhavare. Även om
ryssarna icke synas ha varit särskilt ägna-
de att övervinna de svårigheter, som möta
i dessa trakter, framför allt icke att
motstå den psykiska press, som vinternatten
över ett ini sat fartyg utövar, hava dock
dessa expeditioner utfört ett gott
hydrografiskt arbete. Dem beskärdes också
förmånen att upptäcka ett nytt land norr om
Kap Tscheljuskin, vilket fick namnet
Kejsar Nikolaus II: s land, nu omdöpt till Det
norra landet. De båda fartygen fullbordade
dessutom 1914—15 nordostpassagen från
öster mot väster.
Intresset i Ryssland för en sjöfartsväg
till Sibiriens kuster var så stort, att den
arktiska forskningens store man, Fridtjof
Nansen, av ryska regeringen inbjöds att
under sommaren 1913 undersöka
möjligheten för en sådan intill Jenisej s mynning
och vidare uppför denna flod till sibiriska
järnvägen. Nansen kom till det resultatet,
att det i regel går att utan större
svårigheter taga sig fram över det Kariska havet
till Jenisej s mynning. Genom systematiska
undersökningar och observationer, särskilt
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
