Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Biskopen förordnar om sin grav i Santa Prassedes kyrka (Rom 15—). Av Robert Browning. Översättning av Anders Österling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biskopen förordnar om sin grav i Santa Prassedes kyrka
gjut sakta vatten, tills att ytan sjunker,
och om ni finner . . . Gud, vad vet väl jag? . . .
svept i ett lager multna fikonlöv
och virad in i tågor av olivbast
en klump, åh Gud, av lapis lazuli,
stor som en judes strupavskurna huvud,
blå som en åder på Madonnans bröst . . .
Allt får ni ärva, söner! Mina villor,
den stolta i Frascati med sitt bad,
så lägg dess blåa tyngd på mina knän
som globen på Gud Faders båda händer
i Jesuskyrkan, där ni ber till honom —
att Gandolf måtte gapa blott och spricka!
Snabbt som en vävarskyttel flyga åren,
i graven skrider mannen — och vad är han?
Var det basalt jag sade, söner? Svart —
antiksvart marmor menar jag. Hur annars
få fram kontrasten till min fris därunder,
den bronsrelief, som ni har lovat mig
med nymfer och satyrer på, ni vet,
en thyrs, en trefot, någon vas och dylikt,
Vår frälsare som håller bergspredikan,
Prassede med sin gloria, en Pan,
som sliter nymfens sista klädnad av,
och Moses som bär tavlorna . . . Men nu
hör ni ej på! Vad viska de till dig,
mitt hjärtebarn, min Anselm? Ah, ni hoppas
få rumla fritt på mina villor, medan
jag våndas under möglig travertin,
beledd av Gandolf på hans höga läger!
Nej, barn, ni älskar mig — så tag då jaspis!
Stå fast vid jaspis, annars blir jag sorgsen.
Mitt badrum — ack! — i nödfall får ge vika.
Ett block, rent grönt, som en pistacciemandel —
nånstans i världen finns det fullt med jaspis! —
och har jag ej Prassedes gunst att bedja
om hästar åt er, bruna grekhandskrifter
och älskarinnor, härligt marmorvuxna?
— Om blott ni ristar rätt mitt epitaf
på valt latin, vart ord i Tullius’ anda,
ej pråligt kram som Gandolfs andra rad!
Låt Ulpianus tjäna hans behov!
Så skall jag ligga i århundraden
och höra mässans välbekanta mummel
och se Gud ätas hela dagen lång
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
