- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionionde årgången. 1930 /
280

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ansgars värld och verk. Några anteckningar. Av Em. Linderholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Em. L in der ho Im

ära», säger Rimbert. »Sålunda slagen av
mäktig skräck och fasa över den store
kejsarens bortgång, började han»,
fortsätter Rimbert, »åter komma till sig själv
och återkalla i minnet de förmaningens
ord, som Guds heliga moder gett honom.»

Kejsaren var död! Nära 50 år hade han
regerat och skapat det väldiga riket. Som
en skakande jordbävning gick
förskräckelsen genom rikets människovärld. Kejsaren
död! Världens herre och
världsregementets, rikslyckans uppehållare. Gossens
intryck målar livligt de äldres bävan.

Så kom ett nytt skede i Ansgars liv i
13—14-årsåldern. Det blev vad vi skulle
kalla hans omvändelse, och det ligger i
sakens natur, att den fick tidens
uttrycksformer. I viss mån erinrar den om
Luthers. Han »började täras av längtan efter
gudomligt hjärteve», såsom det heter på
Rimberts klosterspråk, under lärdom av
mystiken. »Han vände sig helt och hållet
till Guds tjänst och ägnade sig åt bön,
vaka och fasta.» Och så »blev världen död
för honom och han för världen.»

När pingstdagen kom — det var 814 —
erfor den unge Ansgar Andens
hugsvalel-se. Hans visionära och ekstatiska läggning
tog ut sin rätt. Under natten tycktes det
honom, att han skulle dö en bråd död och
att han kallat Petrus och Johannes
Dopa-ren till hjälp. »Och när själen, som det
tycktes honom, lämnade kroppen och
genast tedde sig i ett annat slags kropp» —
ett äkta ekstatiskt drag — »synnerligen
skön och befriad från varje lidande och
död», så uppenbarade sig de båda männen
för honom. De beskrivas också noga till
utseende och klädsel. Alan skulle kunna
måla dem båda efter Rimberts
beskrivning, som går tillbaka till pater Vitmar
— en äldre kamrat till Ansgar, som han
överlevde.

Även fortsättningen betygar ett
ekstatiskt tillstånd. Sedan själen lämnat
kroppen, tyckte sig Ansgar »genast befinna sig

i en oändlig klarhet, som uppfyllde hela
världen». Genom denna klarhet fördes han
av de båda heliga männen på ett
underbart, obeskrivligt sätt, tills de läto honom
hamna i skärselden.

I dess mörker och kvävande tryck
förlorade han allt minne. De tre dagar han
menade sig ha pinats där, tycktes honom
längre än tusen år. Men nu kommo Petrus
och Döparen åter. De »stodo ånyo på ömse
sidor om honom», gladare än förut, »och
under en i allo mycket behagligare färd
ledsagade de honom genom en om
möjligt större klarhet, i det de skredo fram
utan att röra sig och icke på någon
kroppslig väg».

Ansgars själ hade börjat sin himlaresa
på ekstasens vingar, och Rimbert
anför Ansgars av honom själv dikterade
berättelse om denna resa. Allt bär här,
så vitt jag kan se, äkthetens prägel, och
skildingen tävlar med de yppersta som
den kristna litteraturen äger från någon
tid. Det är en himmelsk ståt och prakt
över denna skildring och tillika en
fromhetens innerlighet och en så förfinad och
känslig själ, att man i ett nu förstår hela
rikedomen i denne unge ekstatikers andliga
utrustning och likaså hans stora begåvning.

Mycket kunde vara att säga om allt
det, som ligger bakom upplevelsen av
denna själens himmelsfärd, av bibelkunskap
ur Vulgata, av studium, av nedärvda
föreställningar, av känsla och religiositet. Det
är en lång historia bakom det hela och
ett sammanhang med mycket av det finaste
i fornkyrkans klosterfronihet. Själarnas
rikedom vinnes endast småningom. Alen
det är icke tillfälle att här ingå på detta.
Jag tillägger blott, att Ansgars
framställning också i språkligt, i litterärt hänseende
vittnar om en högst betydande begåvning.
Man skall gå till Heliga Teresa för att
finna något fullt motsvarande.

Ansgar blev enligt Vitmars ord både
förskräckt och tröstad av denna syn. Dess

280

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1930/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free