- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionionde årgången. 1930 /
287

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ansgars värld och verk. Några anteckningar. Av Em. Linderholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ansgars v är ld och verk

och redbarhet vann han också konung
Hå-riks förtroende och byggde med hans
till-låtelse en kyrka i Slesvig, rikets
förnämsta och enda stad. Alltså icke i Hedeby,
som icke existerade då, utan byggdes
söder om fjorden såsom huvudort för det
senare svenska väldet härnere från
sekelskiftet 900. I Slesvig byggdes alltså
omkring 850 Danmarks första kristna kyrka,
en liten träkyrka, som låg på en liten ö, nu
fast land, men ännu kallat Holmén. I
medeltiden låg där en kyrka, som nämndes
»Vår Fru på Holmen». Den hade alltså
av Ansgar helgats åt jungfru Maria. I
Slesvig bildades Danmarks äldsta kristna
församling, som fick tillskott av kristna
köpmän från Hamburg och Dorestad. En
arabisk resande bestyrker tillvaron av en
kyrka där omkr. 960—965, just då
Danmark i Harald Blåtand fick sin förste
kristne konung. Det är därför troligt, att
Slesvigs lilla träkyrka bestått ända in i
den definitiva kristningstiden.

När Ebo, som efter sin frigivning 841
blivit biskop i Hildesheim 845, dog 851,
fick Ansgar som sagt friare händer att
sörja för missionen i Sverige såsom den
ende kvarstående legaten för Norden.
Han erbjöd dock biskop Gautbert att resa.
Men då denne under erinran om sin
fördrivning ej ville det, beslöt Ansgar att för
andra gången resa till Birka, dit Gautbert
medsände sin frände Erimbert. Konung
Ludvig gillade Ansgars plan.

Icke utan oro hade Ansgar gått till
verket. Men i en ny syn såg han sin gamle
abbot Adalhard, Som tröstade honom med
orden ur Jes. 49 om Herrens tjänares
kallelse att vara ett ljus för hednafolken.
Orden om öarna och jordens gräns blev
särskilt trösterikt, emedan svearnas land
bestod just av öar och världens ände låg
där — en högintressant iakttagelse
rörande det dåtida landskapets numera
bekräftade utseende. Före sin avresa fick
Ansgar av konung Hårik till sin hjälp ett

sändebud, som till Olof Sveakonung
medförde ett kännetecken och ett lysande
besked om vad slags man ärkebiskopen av
Bremen, var. Jag återkommer till detta.

Så var Ansgar efter 20 år åter färdig
att resa till Birka, och jag tänker, att man
utan synnerlig risk kan sätta denna hans
andra resa dit till sommaren 851. Även
nu företogs resan sjöledes och utgick
helt visst även liksom förut från Slesvig.
Sannolikt stod den lilla kyrkan redan
färdig på holmen och hälsades Ansgar av
dess lilla församling, då hans skepp gled
ut mot öster och det stora havet. Man
följde den vanliga vägen uppefter
Sveriges östkust. Allt gick väl, och efter 20
dagar var man framme.

I Birka var allt mycket förändrat sedan
831. Hergeir och Frideborg voro borta,
Gautberts kyrka förstörd, medan åter
Hergeirs gårdskyrka synes ha stått kvar.
Dock fanns där kristna, som Ansgar
kände igen efter de 20 åren och kunde
taga till råds. Dessa och konung Håriks
sändebud underrättade genast Olof
Sveakonung om den höge främlingens
ankomst och avsikter.

Situationen var icke gynnsam. Både
konung och folk voro stadda i ett slags
religiös upphetsning. Det är icke så
otroligt, att de gamla gudarnas kult genom
de många intrycken utifrån under den allt
starkare samfärdseln börjat betraktas med
någon skepsis. De kristnas 20-åriga
tillvaro (med kyrka och långa tider även
präster) torde också ha gjort sitt till. Det
vore då naturligt, om en hednisk ekstatiker
och ivrare uppträtt med ett budskap mot
de kristnas Gud från de gamla gudarnas
församling, med det rådet att de i stället
borde bland gudarna upptaga sin forne
konung Erik. Man har betvivlat Rimberts
uppgift. Men som Marius Nielsen
anmärker. berättas sak samma om den ungefär
samtidige norske konungen över
Vest-fold, Olof, som folket blotade till och som

287

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1930/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free