Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Sonja Kovalevsky. Av Gurli Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G tir li Linder
Redan efter ett halvår bege sig
emellertid Kovalevskys till Heidelberg, dår
han skall studera geologi och hon
matematik. Det var emellertid med stor
svårighet Sonja fick tillträde till
föreläsningarna vid universitetet. Professor
Kirchhoff förvånas över en sådan begäran
från en kvinna! Han måste fråga
prorektor. Denne anser sig ej kunna bevilja en
så ovanlig anhållan utan samtliga
professorers samtycke. Dessa å sin sida tillsätta
en kommission, som äntligen, sedan den
unga frun presenterat sin make, ge ti 11—
låtelsen. Sonja väckte uppseende i hela
Heidelberg. Hon berättade själv, att hon
en gång hört en kvinna av folket yttra till
sin lilla flicka, när Sonja gick förbi: Sieh
sieh, das ist das Mädchen was so fleissig
in der Schule geht. Studenterna uppträdde i
allo ridderligt mot henne, och hon intog
alla genom sin intelligens och sitt
behagliga och blygsamma uppträdande.
Snart efter Kovalevskys kom också
Sonjas bästa väninna, Julia Lermontoff, till
Heidelberg för att studera kemi. De
inrättade sig i ett gemensamt hem, i vilket alla
omsorger för hushåll och kläder av Sonja
lämnades till maken och väninnan.
Min Gud, vilken friskhet över dessa minnen
från den första tiden av vårt universitetsliv,
skriver Julia Lermontoff. Sonja syntes då så
lycklig, och lycklig på ett så nobelt sätt, och
likväl när hon senare talade om sin ungdom
var det med bitter grämelse, som om hon
slösat bort den alldeles förgäves. Jag tänkte då
alltid på dessa första månader i Heidelberg.
Jag tänkte på våra entusiastiska diskussioner
om alla möjliga ämnen; jag tänkte på hennes
så poetiska förhållande till sin unge make, som
då älskade henne med en helt och hållet ideell
kärlek utan någon blandning av sensualism.
Hon tycktes älska honom på samma sätt.
Och hon tillägger i sin tids naivt
patetiska språk:
Båda två voro ännu okunniga om dessa
lägre passioner som man brukar benämna med
namnet kärlek. När jag tänker på allt detta
synes det mig att Sonja ej hade anledning att
beklaga sig. Hennes ungdomstid var verkligen
uppfylld av de ädlaste känslor och strävanden,
och vid hennes sida levde en man som älskade
henne ömt med en behärskad, återhållen lidelse.
Detta är den enda tid jag känt Sonja lycklig.
Redan ett år senare var det ej mer detsamma-
Ormen i detta paradis kom i form av
systern, Anjuta, som plötsligt i sällskap
med en väninna anlände till Heidelberg.
Hon fann systerns och svågerns samliv
alltför förtroligt för ett fiktivt äktenskap.
Som utrymmet dessutom blev knappt,
ordnade hon så, att Kovalevsky flyttade
för sig själv. Sonja var emellertid så van
att vara tillsammans med honom, att hon
ideligen besökte honom och ofta
tillbringade hela dagar hos honom. Men trots att
Anjuta snart ledsnade på livet inom de
fyra väggarna i Sonjas studerkammare
och, utan föräldrarnas vetskap, reste till
Paris, ville den gamla harmonien ej
komma tillbaka. Kovalevsky blev mer och mer
absorberad av sina vetenskapliga
intressen, Sonja mer och mer svartsjuk på hans
studier och fordrande på att alltid ha
honom i sin närhet, en fordran som han
alltid lojalt sökte tillmötesgå, hur olägligt
den än kunde komma för hans studier.
Hösten 1869 följer han henne på en tre
månaders resa till London. De söka upp
bl. a. George Eliot, vilken ansågs som
århundradets mest snillrika författare, och
vilken Sonja i högsta grad beundrade. I
hennes salong sammanträffa de med
bl. a. Spencer, med vilken Sonja — utan
att veta vem han är — kommer i livlig
dispyt angående kvinnans kompetens för
skapande vetenskapligt arbete.
Kovalevsky förde en ganska
ambulatorisk tillvaro och studerade ömsom i Jena
— där han fann det billigast att leva och
där Ernst Hæckel verkade, — i
Wurzburg för att ofta kunna besöka Sonja,
samt i München. Julen 1869 tillbringa de
alla tre i denna stad. Kovalevsky skriver
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
