- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionionde årgången. 1930 /
354

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Sonja Kovalevsky. Av Gurli Linder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gurli Linder

de med föräldrarna till Palibino, och
Ko-valevskys återvände till Tyskland.

År 1872 promoverades Kovalevsky i
Jena av Hæckel. Denne omfattade den
unge vetenskapsmannen med stort intresse
och sade sig aldrig ha haft en så
genialisk lärjunge.

I Kovalevskys brev till brodern märkes
från denna tid en bestämd omsvängning
i fråga om förhållandet till Sonja. Han
berättar, att han tänker stanna i Berlin
hela sommaren hos henne samt följande
vinter göra en dissertation i Petersburg.

S. kommer med mig och följaktligen blir
allt bra och lyckligt. Vi börja ett alldeles nytt
liv... I mycket komma S. och jag ej överens,
och vi ha prövat att vänja oss av med varandra
och ej se varandra på ett helt år, men vi funno
båda att vi redan voro så vana vid varandra,
att vi knappt kunna leva var för sig- Vad som
finalement skall komma ut ur detta har jag
ännu ej beslutat, men vi ha fäst oss mycket
starkt vid varandra, och nu skola vi icke mera
lämna varandra.

År 1874 promoverades Sonja till
doktor i Göttingen. Hon blev genom särskild
dispens befriad från muntlig examen.

Kort därpå reste Kovalevskys hem till
Palibino, dit de kallats till generalens
dödsbädd. Hela familjen levde nu en tid
samlad i det gamla hemmet. Och här
började för Kovalevskys det nya liv som
Woldemar varslat om i sina brev till
brodern. Enligt A. Ch. Edgren berodde
förändringen uteslutande på Sonjas önskan,
och så hade denna också troligen
framställt saken. Samma uppfattning finner
man nämligen hos Sonjas franska väninna
Arvède Barine, som därvid gör följande
reflexion: »Hans tillmötesgående var
outtömligt.» Kovalevskys ovan citerade brev
till brodern ge dock en avvikande version,
som av allt att döma är den riktiga, fastän
man ju kan förstå den kvinnliga
självkänsla som dikterade Sonjas. Hela
utvecklingen måste ju — det må ha
förhållit sig på ena eller andra sättet — för nu-

tida människor te sig lika naiv som
tillkrånglad. Man får emellertid komma ihåg
att detta skedde för sextio år sedan, att
det från början gällde en adertonårig ung
flicka, uppfostrad enligt tidens sed i de
högre klasserna, att ingendera vid
äktenskapets början var förälskad, utan att de
ömsesidigt voro medel till friheten att få
gestalta sitt liv i enlighet med sina hetaste
önskningar, och slutligen — att
kontrahenterna voro landsmän till Oblomov.
Romanen med detta namn var för övrigt
enligt Sonjas uppfattning den enda som
fullt åskådliggjorde det ryska folkets
psyke.

Ett kan man emellertid med visshet
fastslå, att bådas hela inställning till livet
blev ödesdigert disharmonisk och att
denna disharmoni, för Sonja ytterligare
ökad genom hennes lidelsefulla, aldrig
tillfredsställda önskan att bli den förnämsta,
den enda för en annan människa,
präglade, starkare och svagare, hela hennes liv.

Arvède Barine bedömer det förändrade
samlivet så:

Försöket gjordes lojalt från båda sidor, men
det var för sent. Ett barns födelse kunde inte
utplåna det förflutna. Man vänjer sig icke
ostraffat under åratal vid en falsk ställning och
vid falska känslor; något stannar alltid kvar
och blir hängande vid de redbaraste syften
och handlingar.

När hela familjen efter generalens död
bosatte sig i Petersburg och Sonja befann
sig i sin gamla miljö, gled hon också
genast in i det gamla levnadssättet. Hon, som
ute levat ett ensamt studieliv under stora
försakelser, blomstrade upp och kastade
sig ivrigt in i virveln av fester och
mottagningar, teatrar och slädpartier o. s. v.,
överallt beundrad och firad. Detta
levnadssätt slukade emellertid pengar.
Därvid uppstod, först hos Sonja, tanken att
hon och mannen skulle kasta sig in i det
då i hela Europa florerande
spekulationsväsendet.

354

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1930/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free