Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Sonja Kovalevsky. Av Gurli Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gurli Linder
i den låg en apelsin, och hon önskade lika
innerligt att någon skulle ta den. Men alla
gingo förbi. »Jag visste alltid», låter hon
sitt alter ego, Alice i Kampen om lyckan,
säga, »att det var en ironi av ödet att ha
givit mig så många gåvor, bara för att
jag så mycket mer skulle känna vad jag
kunde vara för andra, när ingen ville ha
något av mig.»
Denna Sonjas egen karakteristik kan
utfyllas med Laura Marholms omdöme,
som i sin påtagliga överdrift dock
innehåller en kärna av sanning; »Levat har hon
visserligen. Men sitt eget personliga liv
har hon aldrig levat.»
I åttitalets stockholmska porträttgalleri
var Sonja Kovalevsky en sällsam och
fascinerande bild. Vi, hennes samtida,
bevara i djup tacksamhet minnet av den rika
utstrålningen från denna »själ av eld och
själ av tankar».
Sonja Kovalevskys gravvård à Lindhagens kulle,
Nya kyrko går den i Stockholm.
En senare uppsats skall ägnas Sonja Kovalevskys författarskap.
364
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
