Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Stockholmsutställningen 1930. Av Ärland Noreen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockho Imsuts ta lin inge n 1930
Strandpromenaden och pàlbron till avdelningen pà södra Djurgården.
ket proklamationer och
programförklaringar, och funktionalisterna göra över huvud
så mycket väsen av sina grundsatser, att det
vore nästan ohövligt att förbigå dem med
tystnad. Det kanske förresten kan vara
nyttigt även av andra skäl. Den ensidigt
teoretiskt inriktade människans tafatthet
gentemot yttervärlden har sedan gammalt
observerats och förlöjligats — tänk t. ex.
bara på den klassiske
skämttidningsprofessorn —, medan man däremot inte alls
ägnat någon uppmärksamhet åt den
naivitet den praktiske mannen ådagalägger,
när ban börjar teoretisera — och ändå
vimlar facklitteraturen av exempel härpå.
A Ten det kan ju hända att den
funktionalistiska förkunnelsen skall bidraga att i
viss mån avhjälpa denna brist . . .
»Det är den klara logiken som håller
på att segra», säger herr Paulsson, och
»arkitekturen får inte vara självändamål»,
säger herr Asplund i sina respektive
intervjuer vid utställningens öppnande, och
dessa samma gamla slagord har man hört
upprepas i flera år från alla håll. Hur
kan man vara så säker på att inte
arkitekturen kan vara ett »självändamål»? Om
sådana alls kunna tänkas är det väl myc-
373
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
