Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Operans spelår. Av Agne Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Operans spelår
Bellm cin. Åkt III. Picknick pct Djurgården.
ypperlig verkan. Den dekorationen träffade
verkligen den rätta 1700-talsstilen — den kom
t. o. ni. ganska nära en dekoration i
Drottningholmsteaterns magasin som Jon-And ej
kan ha känt till.
Manon hade sin premiär i november. Sedan
dess har K. teatern icke lanserat några
nyheter av större intresse, märkligt nog, och
även dagsrepertoaren har långa tider varit
skäligen fattig på verk av någon valör. Med
barnpjäsen Petters resa till månen fick
operan sin största publiksuccés för säsongen. Till
publiksuccés var även Edvin Ziedners
vådevill Bellman avsedd och blev det måhända
också i någon mån, ehuru knappast
tillräckligt för att motivera dess införlivande med
teaterns repertoar. Operan, om man så får
kalla den, är ett flickverk av Bellmanssånger
och Bellmansmelodier anknutna till en trivial
och ytterligt ohistorisk intrig, det hela platt
och talanglöst över all beskrivning, dramatik
för folkparkerna och ej för Kungl. Teatern.
Några av regissören Klintbergs scenbilder
och fru Wettergrens saftigt realistiska Ulla
är det enda man har lust att minnas.
I april följde ännu en premiär, denna gång
på ett halvmodernt ryskt fäsörverk,
Kast-sjeis död av Rimski Korsakov. Som alltid
bländar kompositören med en briljant
instrumentering, orkestern sprutar på sina ställen
av en gräll och äkta rysk kolorit. Men den
melodiska uppfinningen är alltför fattig och
osjälvständig för att avvinna den lika
pretentiösa som puerila intrigen något intresse.
Kompositören har själv satt ihop libretton,
byggd på ett sagomotiv av egen uppfinning.
Den lilla tvåaktaren försvann från
repertoaren efter endast ett par föreställningar, och
det finns ingen anledning att uppehålla sig
mera ingående vid den. Den ryska nationella
operan har betydligt bättre saker än denna
bagatell att bjuda på för den som söker.
Samma öde ha flera av de repriser rönt
som K. Teatern försökt sig på under
säsongen : Leonora, Låglandet m. fl., trots ett vad
åtminstone det senare verket beträffar
förträffligt framförande. En nyinstudering som
man däremot antecknar med allra största
tacksamhet är årets Mästersångare med
Brita Herzberg, Einar Beyron och Joel
Berglund för första gången som resp. Eva,
Walter och Pogner. Joel Berglund är för övrigt
ett nytt namn vid teatern som redan från
början fått en mycket god klang. Berglund
debuterade i höstas med en präktig
Holländare och har sedan gjort sig fördelaktigt ob-
383
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
