Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Edouard Estaunié. Liv och verk. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Cederblad
Paris, talades aldrig om kriget, vare sig
detta berodde på en tyst eller officiell
överenskommelse). Denna Estauniés tystnad bör
dock säkerligen icke tydas som ett tecken
till att de stora ofrederna gått honom
spårlöst förbi. Förvisso ha de skakande
krigshändelserna sin dryga del i det monotona
och nästan tryckande allvar, som från början
till slut präglar Estauniés samlade skrifter.
Det galliskt lätta och fladdrande skämtet
träffar man icke hos honom. Hans leende är
kort, såsom ofta hos den som haft en
glädjelös uppväxttid.
Estauniés födelseort är Dijon. Under sin
barndom synes han dock tidvis ha varit i
Languedoc, där hans farfar brukat en
lantgård. I sina berättelser har Estaunié erinrat
sig sitt dubbla ursprung: romanerna Un
simple, L’épave, La vie secrète, L’infirme
aux mains de lumière utspelas i Languedoc,
varemot handlingen i Les choses voient och
Teis qu’ils furent är förlagd till Dijon. Ännu
vid sitt inträde i Franska akademien (1925)
kallar sig Estaunié »un provincial solitaire».
På fädernet har Estaunié jansenistiskt
blod. Hans farmor läste med andakt sina
jansenistiska uppbyggelseböcker. Farfadern,
som varit lärare i Toulouse, innan han
ägnade sig åt sin vackra lantgård vid Garonnes
övre lopp, lär ha plöjt med Vergilius i sin
hand, »plein de noblesse et d’incommodité»,
såsom Robert de Flers oöversättligt säger i
sitt charmerande hälsningstal.
Mödernesläkten är däremot ärkekatolsk,
ultramontan, rojalistisk. Estauniés mormor
var dotter till läkaren hos hertigen av
Enghien, och morfadern var till sin sista
stund en ortodox legitimist. Denna
motsättning mellan fädernets jansenism och
mödernets ultrakatolicism tyckes ge en viss inre
spänning åt Estauniés själsliv, vare sig nu
denna beror på blodsarv, uppfostran eller
själva medvetandet om konflikten mellan
fäderne och möderne. Det finns något visst av
hugenott och j ansenist hos Estaunié, icke
blott i hans opposition mot jesuiterna med
romanen L’empreinte utan i hans allvarliga
läggning i allmänhet, i hans glädjelösa
pliktkänsla, i hans förakt för allt som kan kallas
flärd och sken och i hans stadiga
inriktning mot det enda nödvändiga. Å andra sidan
har han i sin senaste bok erkänt storheten
och stilfullheten hos sina ultramontana
förfäder. Den nedärvda konflikten mellan
jansenism och jesuitism har drivit Estaunié till
att ställa de religiösa frågorna i förgrunden,
och striden mellan tro och tvivel utkämpas
i hans inre med en nästan Rydbergsk
intensitet, som är sällsynt inom den franska
litteraturen.
Den nyssnämnde morfadern, »pittoresque
et redoutable», tog med en isig stränghet
hand om gossens uppfostran. Pilten måste
vara i arbete redan klockan fem på
morgonen, och det krävdes en mycket djup
naturkänsla, säger Robert de Flers, för att han
inte för alltid skulle få avsmak för
soluppgångar. (I förbigående sagt: hos Estaunié,
som’eljest mycket sällan faller för frestelsen
att ge breda naturbeskrivningar och på så
sätt skriva s. k. »belles pages», kan man
träffa alldeles hänförda och hänförande
skildringar av soluppgången över stad och land.
De flesta författare ha sin älsklingstid av
dygnet, som de känna sig särskilt befryndade
med: Tegnér dagen, Rydberg natten, Ola
Hansson skymningen — Estaunié älskar
liksom Almquist gryningen.)
Édouard Estauniés mor har varit hans
förtrogna alltifrån den stund, då sjuåringen
visade henne sitt första arbete, en liten
berättelse vid namn L’orage, åtföljd av en
förteckning på kommande arbeten »av samme
författare», till dess hon dog i det hem sonen
omsider beredde henne i Paris. Efter hennes
död skrev, nej diktade han den vackra
tillägnan, som inleder romanen Les choses
voient. I henne fanns samma sega tåga som
hos hennes fäder. När familjen efter faderns
död kom på obestånd, hade hon, förtäljes det,
tackat och avskedat sina tjänare samt dragit
halvvantarna av silke från sina aristokratiska
händer, som voro mycket vackra, och
»mycket enkel, mycket stolt, mera dam av värld
än någonsin gått ned i köket för att laga
aftonvarden». Sonen synes icke ha
vansläk-tats: han har visserligen gjort sig av med
aristokratiens fördomar men behållit dess
omedgörliga pliktkänsla och raka hållning.
Från sin barndom studerade Estaunié i
Dijons jesuitskola, vars tekniskt utmärkta
men förkvävande undervisning synes ha väckt
hans motvilja. Ett direkt bevis på hans
revoltstämning ger L’empreinte, ett indirekt,
att han efter skolans slut slog in på en helt
annan väg och fortsatte sina studier vid en
annan utbildningsanstalt, nämligen École
polytechnique i Paris. I detta »vägeval»
följde han sin döde fader, som också en
gång gått i samma tekniska skola. Därefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
