Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Butrinto. Av Gunhild Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bu trin to
Akropolens ’overstå plata. I fonden synes Corfu.
porten av det hav de då ej utan skäl
betraktade som en veneziansk insjö.
Men även Venezia fick till sist draga
sig tillbaka, och sedan dess har denna del
av Epiros förvandlats till en väglös
ödemark, vars invånare mestadels utgöras av
nomadiserande vlaker, vilka så snart
sommarhettan begynner fly upp till Pindaros’
svalare och hälsosammare sluttningar.
Butrinto i synnerhet har skytts av alla.
Då staden förföll, blev nämligen malarian
herre där som kanske ingen annanstans
i dessa feberhärjade nejder. Som en
befästning ligga runt kullens fot sanka fält,
genom vilka under sekler vattendragen — ej
längre reglerade som på romarnas tid —
fått strömma efter behag. På aftnarna
böljar däröver en tät vit dimma, och inne bland
träden surra oräkneliga rovlystna myggor.
Regnmånaderna står bokstavligt talat allt
utom de översta terrasserna under vatten,
och sommaren är svår: den tunga fuktiga
hettan binder tankar och vilja.
Icke desto mindre ha nu under tvenne
vårar och somrar Butrintos slummer störts.
Ledd just av Vergilius’ entusiastiska
skildring och av medvetandet om att staden på
grund av Aeneastraditionerna varit för
romarna »helig», och av dem särskilt
omhuldats och smyckats, kom redan 1418 en
italiensk »antiquario», Ciriaco de’
Pizzi-colli d’Ancona, dit för att bland ruinerna
söka efter minnen från Roms dagar. Och
i hans spår har 510 år senare ■—
fortfarande med Vergilius som guide -— följt
den av fascismen utsända Missione
Ar-cheologica Italiana in Albania som på sin
inventeringsfärd genom landet redan 1924
»upptäckt» Butrinto, men som våren 1928
för första gången för en målmedveten
grävningskampanj planterade sina tält på
akropolens topp, och sedan det året
liksom det följande obekymrad om malaria,
sumpfeber, rövare och brist på snart sagt
allt som till livets uppehälle hörer,
tagit itu med att låta sina spadar och hac-
403
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
