Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Augustinus. Ett 1500-årsminne. Av Gösta Thörnell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta T hö me 11
Augustinus läser Pauli
epistlar.
ock sitt egentliga författarskap, ännu
väsentligen filosofiskt betonat, men
uppburet av hans nya åskådning.
Efter dopet bröt han upp för att
återvända till Afrika. Men avresan
fördröjdes därigenom att Monnica i Roms
hamnstad, Ostia, insjuknade och dog. Hon
hade följt sonen till vägskälet på hans bana.
Kort efteråt synes även sonen Adeodatus
ha gått bort. Augustinus var ensam,
frigjord till sin nya livsuppgift.
Hans egen avsikt och längtan var att
förbliva i stillhet. Återkommen till
fädernestaden i Afrika 388 fortsatte han att
leva så som han börjat i Cassiciacum. Men
snart kom ett avbrott.
Hans rykte som retor och författare
hade fäst ögonen på honom. Vid ett
tillfälligt besök i den närbelägna staden
Hippo 391 nödgade honom den gamle
biskopen Valerius att låta viga sig till
presbyter och — mot vanligheten på den
tiden — biträda som predikant. Hans
pre-dikogåvor samlade folket omkring honom.
Fyra år senare gjordes han till medbiskop;
kort därefter, då Valerius avled, blev han
biskop i Hippo.
Här verkade Augustinus oavbrutet
under de följande 35 åren. Blott sällan
lämnade han staden. Men från detta i sig
självt obetydliga biskopssäte utövade han
ett inflytande, som sträckte sig ej blott
över den afrikanska kyrkan, utan över
hela den västerländska kristenheten, ej
blott över samtiden utan över kommande
århundraden ända till denna dag.
Alltfort förblev det avskilda livet i en
sluten krets hans ideal. Själv omgav han
sig redan som presbyter med en sådan
krets; som biskop samlade han sin kyrkas
präster till gudeligt samliv i gemensamt
hus, ett försteg till medeltidens
domkapitel. Så blev han en av munklivets främste
föregångsmän i västerlandet, såväl genom
handling och exempel som i tal och skrift.
Men det var ett munkliv i verksamhet
han främjade, ej ett enbart rofyllt, sådant
det utvecklade sig i Österlandet. Och själv
fick han ej smaka mycket av yttre ro och
frid. Hans arbetsbörda var stor. Vid
denna tid, då statsmaktens auktoritet var i
sjunkande, hänvände man sig till biskopen
även i många världsliga angelägenheter.
Härtill kom den rådande oron inom och
utom kyrkan.
Hela Augustini biskopstid blev en yttre
kamp, liksom hans föregående liv varit
en inre. Genom sin mödosamt tillkämpade
inre klarhet och trofasthet var han som
ingen rustad att möta de faror, som hotade
kyrkan från sektrörelser och hedningar.
Denna kamp förde han genom
predikningar. disputationer, men framför allt
genom skrifter.
Hans författarverksamhet var till sitt
omfång ofantlig och i betraktande av hans
övriga arbetsbörda nästan otrolig. Ej
mindre än 93 skrifter i sammanlagt 232
böcker omnämner han själv i en mot
slutet av sitt liv utgiven eftergranskning,
Retractationes. Det är förnämligast ge-
456
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
