Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Augustinus. Ett 1500-årsminne. Av Gösta Thörnell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Augustinus
tat. Redan före Roms intagande hade
kejsaren utfärdat ett toleransedikt för
hedningarna. Det hade visserligen strax
återkallats, men är betecknande för
stämningen.
Mot denna stämning vänder sig
Augustinus i verket »Om Gudsstaten». Långt
ifrån att framkalla hemsökelsen, säger
han, har kristendomen fastmer mildrat
den. Och han hänvisar till det faktum, att
germanerna, själva kristna av den
arian-ska bekännelsen, skonat de kristna
templen och helgedomarna och respekterat
deras asylrätt, något dittills oerhört i
mänsklighetens historia.
Från denna inledning går Augustinus
efter sin vana ut på djupet och vidderna.
Vad är den verkliga grunden till
Romerska folkets ära och framgång? Den
grundar sig ej på dess gudsdyrkan utan har
fastmer sin orsak i fädrens dygder,
fosterlandskärlek och uthållighet i nöd och
faror, men i sista hand i Guds hemliga
avsikter. Men så tillvida som Roms storhet
vunnits genom hänsynslös erövringspolitik
och övermodigt undertryckande av andra
folk, är den ej en verklig storhet, och
överhuvud är mänsklig storhet och ära
ej ett verkligt gott.
Därpå upptages kampen mot
hedendomen i hela dess omfattning. De hedniska
religionerna mäkta överhuvud ej bringa
lycksalighet varken för detta livet eller ett
kommande; de kunna ej skänka moralisk
styrka och ej något fast att tro på; och
samma vanmakt vidlåder de filosofiska
systemen, även de högsta och ädlaste.
Men tidens fråga var: Vad är meningen
med den stora hemsökelsen? Augustinus
vidgar problemet till att omfatta
världshistoriens mening överhuvud. Så tecknar
han bilden av de två staterna, den
himmelska och den jordiska, den förra
grundad på Gudskärlëk, den senare på
självkärlek. Här i tiden ej i det yttre åtskilda, utan
invecklade i varandra, så att både de världs-
Äugustinus författande
sina C o nf e s s i o 11 e s.
liga rikena och kyrkan i större eller
mindre grad innehålla medlemmar av dem
båda, bekämpa de varandra, och den
kampen är världshistoriens drama. I
kampens förlopp och utgång förverkligas Guds
avsikter enligt ordet: »Han står emot de
högfärdiga, men de ödmjuka giver han
nåd.»
Författat under en tidrymd av 13 år
är verket rätt lösligt i sitt sammanhang;
det är ej en enda tråd, utan en
underbar vävnad av jämnlöpande eller varandra
korsande trådar. Idéer och detaljer äro
lånade från skilda håll, men ompräglade
av Augustini personlighet och hopfogade
till en helhet av mäktig verkan.
Ingen skrift från Gamla kyrkans tid
och få i världslitteraturen ha haft en så
vittgående betydelse som denna. Den är ej
blott kristendomens förintande
slutuppgörelse med hedendomen. På
uppfattningen av förhållandet mellan ståt och
kyrka under många århundraden har den,
mångtolkad och ofta omtydd, haft ett
bestämmande inflytande. För alla tider, en-
461
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
