Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Benedetto Croce och vår tid. Av Nils Svanberg - Den gamle hunden. Av Abel Bonnard. Översättning av Bernhard Risberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Svanberg
ders Italien finner åtskilliga spår av
kännedom om Nordens litteratur, kan detta till
stor del tillskrivas Croce.
I ett nyss utkommet arbete, Modern
italiensk litteratur, har Gunhild Bergh givit en
utmärkt bild av Croces betydelse för den
nuvarande litterära generationen. Det följer av
Croces stränga krav på äkthet, att han ej kan
vara någon vän av eftersägning och
skolbildning. Hur just detta krav och den
personlighet varav det bäres likväl på olika håll
satt spår, samlat beundrare och mer eller
mindre mogna kritiker: detta framgår
tydligt av Gunhild Berghs insiktsfulla arbete.
Det nya Italien har minst av allt skäl att i
Croce se en antinationell faktor. Men han
har förstått att förena världsmedborgarskap
och nationell tradition. Det skall dröja länge
innan Europa lyssnar till en sådan italiensk
stämma — och Italien till en så europeisk.
Då jag givit dessa rader rubriken »Croce
och vår tid», vet jag väl, att man kunde
vänta en utläggning om Croces ställning till
historia och politik. Jag överlämnar
emellertid åt sakkunnigare personer att göra rätt-
visa åt marxismens kritiker och författaren
av Storia d’Italia dal 1871 al 1915. Däremot
må till slut erinras om en för några år sedan
hos oss ytterst aktuell fråga: den om
litteraturforskningens metod. Man har framställt
förnuftiga klagomål mot ett pedantiskt sätt
att fatta vetenskapens uppgift, då i själva
verket konsten fordrar att behandlas av
konstnärer. Man får å andra sidan ej glömma att
det är fråga om historia, om forskning byggd
på realiteter, ej om ett subjektivt spel med
känslofulla »inlevelser» eller skruvade
»psykologiska» kommentarer. Bägge
fordringarna — konstens och vetenskapens —
uppfyllas av det kritikerideal, som i Croce har en
sällsynt fullödig representant, liksom hans
estetiska teori är ett slags kritikens
domareregler, vars motstycke torde låta vänta på sig.
— Benedetto Croce är en tänkare för all tid
och därför även för vår tid — vår planlösa,
tanklösa, av amerikanismens och
psykoanalysens andar kringsvärmade tid. Det är en
hederssak för den svenska kulturvärlden att så
mycket som möjligt tillgodogöra sig denne
vår tids störste humanist.
DEN GAMLE HUNDEN
Av ABEL BONN ARD
(Ur diktsamlingen »Les familiers».)
Förr, fylld av yster fröjd åt sina starka ben,
han tog mot häcken sats och rev i blad och gren,
var dag oss roande med sina muntra språng;
nu dock hans stackars själ är natthöljd dagen lång.
Sömndrucken värmer han vid elden maktlös kropp,
men nalkas vi, han slår sitt skumma öga opp
och lyfter huvudet helt tyst och med besvär
och söker i vår blick, om än han älskad är.
BERNHARD RISBERG.
484
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
