Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Konstindustrien på Stockholmsutställningen. Av Gotthard Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gotthard Johansson
Bo n bo ti jär av slipat glas.
Eda.
för allt den mindre bostaden, som den nya
arkitekturriktningen ställt främst på sitt
program och som utställningen gått in för med
sin bostadsavdelning, måste komma att
beröra även möbleringen. De nya bostäderna
med sin starka differentiering av det
begränsade utrymmet och sin moderna tekniska
utrustning och förut osedda fasta inredning —
man behöver blott tänka på de
laboratorie-liknande, av rostfritt stål skinande
kokvråar-na — ställa andra krav på möbleringen än
■de gamla, spatiösa våningarna med deras fil
av ungefär likstora rum. Man har i
moderna smålägenheter ingen användning för
matsalsmöbler i Gripsholmsstil eller
salongsmöbler i empire utan får nöja sig med att skapa
en grupp av bekväma sittmöbler för
vardagsrummet och i övrigt inskränka
möbleringen till det praktiskt nödvändiga. I
stället för möbelgarnityren i olika stilar träda
seriemöbler, inriktade på att få fram goda
och helst även billiga standardformer av de
vanligaste möbeltyperna, stolar, bord etc., och
för förvaringsmöbler som skåp och
bokhyllor ge de av lösa delar sammansatta
kombinationsmöblerna möjligheter till variation
efter utrymme och behov. Liksom dörrar och
annan fast inredning utmärka sig dessa
möbler i regel för hela, släta ytor och en nästan
fullständig frånvaro av lister, profiler och
annan dekor.
Särskilt i Tyskland har under de senaste
åren i samband med den stora, planmässigt
organiserade bostadsproduktionen en
möbeltillverkning efter dessa linjer kommit till
stånd. Hos oss har framför allt Bodafors
slagit in på samma väg i sina gedigna men
måhända ännu icke tillräckligt prisbilliga
seriemöbler. Särskilt i fråga om fåtöljer ha
mycket goda typer åstadkommits,
konstruerade med den av fabriken förvärvade tyska
Knollfiädern som elastiskt underlag för lösa
kuddar. Vid sidan av det på detta område
ledande Bodafors har Gemla, som tidigare
särskilt gjort sig känt genom sina billiga
stolar med japanskt sjögräs i sitsen, framträtt
med seriemöbler, ritade av Uno Åhrén. Flera
av de arkitekter, som utfört
bostadsavdelningens lägenheter och villor, ha även ritat
möbler till dessa, vilka tillverkats av olika
firmor. Erik Fribergers bägge
smålägenheter om respektive ett rum och — genom en
skåpmöbel — avskild sovplats och två rum
och matvrå äro möblerade med av trä eller
stål utförda och med svensk sammet klädda
möbler, som sammanställts till interiörer av
en avgjort modernt betonad, sober och inte
minst i färgverkan raffinerad enkelhet, vilka
på det kraftigaste dementera, att enkelheten
är liktydig med allmogestil, ett misstag som
gjorts vid åtskilliga tidigare utställningar av
liknande syfte, den banbrytande
hemutställningen i Liljevalchs konsthall 1917
inberäknad. Stålrörsmöblerna, som för den stora
allmänheten kommit att stå som inbegreppet
av funktionalistisk galenskap, måhända något
mera sympatiskt bedömd, sedan man fått
tillfälle att sitta i »svanödlestolarna», ha också
presenterats i bostadsavdelningens interiörer
av olika arkitekter och firmor, väl ännu mest
som ett experiment. De kunna utan tvivel
göras både bekväma och vackra, men de bli
inte särdeles billiga, och det drag av en
något exklusiv elegans, som ännu vidlåder dem,
göra dem mindre lämpade för den stora
massans behov av mera neutrala standardtyper.
De tillhöra ännu så länge lyxmöblerna.
I fråga om dessa, som på utställningen be-
490
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
