Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Konstindustrien på Stockholmsutställningen. Av Gotthard Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gotthard Johansson
AI a 11 a i svart och gult. Av
Elsa Gullberg, Stockholm.
Även hos Percy, som under flera år
arbetat vid Gefle porslinsfabrik, kan nian iaktta
en liknande strävan att alltmer verka genom
rena glasyreffekter. Hans barockfrodiga
keramik har kanske inte samma raffinerade
yt-verkan som Kåges, men till gengäld äger han
en starkare formkänsla, som inte minst
framträder i den utomordentligt ståtliga servis i
en milt gråtonig fajans, som även utförts
med en enkel dekor av breda ränder och
stjärnor i silver. Dahlskog, som en kort tid
verkat hos Bobergs i Gävle, visar samma
tendens att låta glasyren genom sin ton och
yta ensam verka i sina stora, djärvt och
enkelt formade trädgårdskrukor, som i sin
energiska kantighet vittna om en mera
modernt betonad formvilja.
Hos de övriga fabrikernas medarbetare
saknar man, även där de som Tyra
Lundgren hos Rörstrand eller Ebeling vid Upp-
sala-Ekebv besitta en betydande keramisk
erfarenhet, mer eller mindre en personlig stil,
och mycket är rena pastischen. Hald har i
sina vid Karlskrona porslinsfabrik utförda
arbeten med eleganta motsättningar av röda
eller svarta ytor och guld näppeligen nått
fram till något som konstnärligt kan
jämföras med hans glas.
Om man både inom glaset och keramiken
kan finna den reaktion mot överflödig dekor,
som nu framträtt, icke alldeles omotiverad,
så vore en sådan fullkomligt onödig inom
silvret. Något mera puritanskt än modernt
svenskt silver kan knappast tänkas. Den
förnäma enkelheten är där driven till en sådan
spets, att ingen lättsinnig rundning tillåtes
smyga sig in i den asketiskt raka linjen och
ingen glansdager att med ett soligt leende
lysa upp den aristokratiskt bleka och matta
vtan, och om någon dekor över huvud får
förekomma, är det en bister klassisk
krigar-mask, som blickar fram ur den släta
silverytan, eller möjligen ett arkaiskt välfriserat
lejon, som hoppat upp på locket av en
kaffekanna.
Med all sin tekniska gedigenhet och
virtuositet lider det moderna svenska silvret av
en formtorka, som tyder på en brist på rent
konstnärliga initiativ. Hos en banbrytare på
området som Jacob Ängman, numera
konstnärlig ledare i Guldsmedsbolaget,
överskyler visserligen den utomordentligt fina
materialkänslan, hos en virtuos hantverkare som
Erik Fleming den utsökta detaljbehandlingen
frånvaron av en mera personligt betonad stil.
I Karl Wojtechs arbeten, som ofta tecknats
av arkitekten Wolter Gahn och ha
skulpturala detaljer av Ivar Johnsson eller Anna
Petrus, är stilen en klassicism av modernt
snitt. Mest personlig och konsekvent i sin
formgivning är otvivelaktigt Wiven Nilsson,
som drivit enkelheten till sin spets men
också till höjden av raffinemang.
Även tennet går i den raka linjens tecken.
Främst står här den av Estrid Eriksson
ledda firman Svenskt tenn, som nedlagt ett
energiskt arbete på att göra tennet till en av
de moderna svenska konstindustriens även i
utlandet uppskattade specialiteter. De
plåthårda former, som hon och hennes
medhjälpare, främst Nils Fougstedt, föredra, ha inte
mycket av det gamla tennets mjuka
bullighet, men man finner dock här trots en viss
eklekticism och en inte alltid så säker smak
en djärvare experimentanda än inom silvret.
494
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
