- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionionde årgången. 1930 /
516

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Vergilius. Det litterära tvåtusenårsminnet. Av Johan Bergman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jo han Be r g man

med förtjusning lästa tolkning, vilken med
rätta räknats som ett standard work även
inom svensk vitterhet.

Publius Vergilius Maro var född i
byn Andes nära Mantua i ett anspråkslöst
lantmannahem. Hans fader uppges av
antika Vergiliusbiografer ha börjat som
dags-verkare, sedan ägnat sig åt krukmakeri och
slutligen blivit ägare av en mindre
lantgård, där han även drivit biodling.
Driftig och arbetsam hade han småningom
kommit till ett visst välstånd, som satte
honom i stånd att låta sin begåvade son
få högre bildning. De första elementen
•därav fick gossen inhämta i det
närbelägna Cremona, därefter studerade han
;Som yngling i Mediolanum, det nuvarande
Milano, som redan på den tiden var ett
betydande kulturcentrum, begav sig senare
till Neapel, där han kom i beröring med
grekiska lärare och grekisk kultur samt
slutligen till Rom, där han bl. a. hörde
den till Ciceros umgängeskrets
hörande grekiske filosofen Sirons
föreläsningar. I Rom gjorde han även andra
bekantskaper, som blevo av stor betydelse för
hans framtid. Möjligen har han redan
under sin första Romvistelse grundlagt
vänskapen med den inflytelserike Asinius
Pollio, som stod ledande politiska kretsar
nära och som var i hög grad litterärt
intresserad. Denna bekantskap fick han
ytterligare tillfälle att odla, då han efter någon
tid återvände till hemorten, sedan Asinius
Pollio blivit ståthållare över en viss del av
Norditalien (på den tiden icke räknad till
Italien utan till »Gallien»),

Under de oroliga tider, som snart
följde, blev hans fädernegård konfiskerad : den
gamla romerska republikens dödskamp
pågick, revolutioner och militärdiktaturer
medförde allmän osäkerhet till liv och
egendom. Under den jordutdelning till egna
hem åt uttjänta soldater, som företogs i
Vergilius’ hemtrakter, föll även skaldens
fädernegård ett offer för detta system,

som ur vissa synpunkter var förträffligt,
men som tog föga eller ingen hänsyn till
de förutvarande jordinnehavarnas rätt.
Efter upprepade besök i Rom och med
tillhjälp av mäktiga gynnare, bland vilka
nu även skaldernas frikostige vän
Maecenas framträder, fick Vergilius
emellertid fullgod ersättning bl. a. genom ett gods
i närheten av Neapel, som därefter blev
ett av hans käraste tillhåll och där han
förträffligt trivdes, tack vare dels en härlig
och för hans svaga hälsa välgörande natur,
dels även närheten till Syditaliens grekiska
kultursamhällen.

Att Maecenas börjat intressera sig för
honom tyder på att hans diktarsnille redan
vid denna tid börjat väcka
uppmärksamhet. Det verk, med vilket han slog igenom
som diktare, nämligen Herdedikterna
(Bucolica), tillkom mellan hans 27 :de och
31 :sta levnadsår. Dessa 10 s. k. ekloger
(»valda stycken», småstycken) äro var för
sig självständiga dikter och icke författade
i ett sträck (den andra eklogen är den
tidigast skrivna), men de ha i allmänhet
det gemensamt, att de ge sig ut för att vara
samtal mellan herdar som vakta sina
hjordar och blåsa sina flöjter ute i skogsåsarna.
Detta manér innebär en formell
efterbildning efter den grekisk-alexandrinske
herdediktaren Theokritos, men i den lätta
förklädnaden framträder hos Vergilius ett
innehåll, som syftar på samtida personer
och förhållanden. I den första eklogen
t. ex. anspelas på de jordexpropriationer,
om vilka nyss är talat, i den berömda
fjärde eklogen besjunges »en ny tidsålder», en
fredens och rättvisans tid, som nalkas;
det talas om ett gossebarn, med vars
födelse den gyllene åldern skall
återvända. Dikten är tillägnad skaldens
ovannämnde vän Pollio, som just skall
tillträda konsulatet för året 40; från
hans konsulsår skall världens lyckosamma
förnyelse taga sin början: en ny
generation skall förskonas från de blodets och

516

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1930/0568.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free