Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Vergilius. Det litterära tvåtusenårsminnet. Av Johan Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ve rgi lins
järnets tider som nu äro till ända. Det
heter i denna mycket omtalade och omstridda
dikt bl. a.:
Yttersta tiden är när, som av Cumaes sibylla
var siad.
Seklernas välvande lopp snart börjar ånyo en
storkrets,
himmelska jungfrun, som flytt, kommer åter
och även Saturnus;
släkte av underbar säd, nedkommen från him
melens höjder,
nu skall befolka vår jord. O helga Lucina1
välsigna
barnet som födes, det barn, som gör slut på-
vår blodiga järntid,
barnet som för till vår jord den förnyade gyl
lene tiden.
6et är ej fullt klart, vilket barn som här
åsyftas: enligt en antik kommentator skola
orden syfta på en nyfödd son till Pollic
själv. Otvivelaktigt är emellertid, att
skalden i denna dikt ger uttryck åt tidens
allmänna förbidan efter fred och
världsförnyelse, av somliga, särskilt vissa stoiska
filosofer, fattad i ett slags mystisk-religiös
mening. Det är mycket förlåtligt, att de
kristna kyrkofäderna i denna märkliga
dikt trott sig läsa en sista profetia om
jungfruns gudomlige son, världsfrälsaren:
många långt dunklare uttalanden i Israels
helighållna urkunder hade tolkats som
profetior om Kristus. Hela medeltiden
igenom uppfattade man dikten på detta sätt.
vilket i sin mån bidrog till att man i
Vergilius såg nästan ett slags halvt kristen
siare.
Förbindelserna med Pollio och Maecenas
förde snart Vergilius i beröring även med
Octavianus-Augustus själv. Till dennes
många storstilade nyskapelser hörde utom
den återställda freden bl. a. en förnyelse
av Italiens av långvarig förödelse drabbade
jordbruk och bondestånd. Ett led i denna
nydaning utgjorde på sitt sätt även
utdelningen av de många jordlotter, med vilka
1 Lucina var den gudinna, som åkallades
till hjälp för barnaföderskor.
efter krigens slut så många avskedade
soldater pensionerades. Av den sidan av
saken hade Vergilius, som vi sett, icke
odelat angenäma erfarenheter, men, själv i
längden skadeslös, intresserade han sig,
lantmannason som han ju var och från
barndomen förtrogen med lantlivet, i
högsta grad för själva den stora grundtanken.
Det hörde till Augustus’ och hans vän
Maecenas’ politik att för de stora
omdaningarna och för regeringssystemet över
huvud intressera framstående skalder och
andra författare, vilkas påverkan på den
allmänna opinionsbildningen under denna
tid var större än man i våra dagar
föreställer sig. Säkert är, att intet mera
idealiskt redskap än Vergilius kunnat tänkas
för popularisering av jordbruket och
lantmannanäringarna. Han behövde
sannerligen icke stimuleras till ett intresse, som
gått honom i blodet, och om han på detta
område, liksom senare när det gällde
världens pacificering, förhärligad i Aeneiden,
gick den nye världshärskarens ärenden, så
gjorde han det icke av kryperi utan av
uppriktigaste övertygelse. Resultatet av
denna hans så att säga på en gång
lantbrukspolitiska och lantbrukspoetiska
verksamhet blev det av samtiden mycket
beundrade verket Georgica (Jordbrukets
sånger) i fyra böcker, författade under
åren 37—29 f. Kr.
Redan nu intog Vergilius i den
allmänna samtidsopinionen i Rom nära nog
främsta rummet i skaldernas rad, men allt
vad han intill år 29 presterat fördunklades
dock av den stora dikt. som blev den
strålande kronan på hans livsverk, Sagan om
Aeneas. Det var framför allt genom detta
stora epos som han blev Roms
oförliknelige nationaldiktare och ideelie
läromästare hela kejsartiden igenom. Vill man i
största korthet och allmänhet uttrycka
kärntanken och andemeningen i Aeneiden,
så kan man säga att verket är inspirerat
av den efter Egyptens erövring år 31—30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
