Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tionde häftet
- Vergilius. Det litterära tvåtusenårsminnet. Av Johan Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Bergman
I all den oerhörda rikedom av bilder,
som vi äga kvar från antiken, äro — om
man undantager några grekiska filosofer
och skalder samt de romerska kejsarna —
synnerligen få historiska personbilder
möjliga att identifiera. Vi äga icke heller
någon autentisk Vergiliusbild. Det finns
en antik marmorbyst i kapitolinska museet,
vilken länge gått och gällt som Vergilius.
Det är denna bild som varit modell till det
moderna marmorhuvud som intager
centralplatsen i det vackra »Vergiliustemplet»
i Neapels stadspark (Villa reale). Men
denna bild föreställer, som den
arkeologiska forskningen i våra dagar har
ådagalagt, ingalunda Vergilius utan en av
gestalterna från den elevsinska
mysteriekulten, Evbulevs. En antik mosaikbild från
Nordafrika föreställer otvivelaktigt
skalden, som är framställd sittande med en
bok, men denna bild är rätt klumpigt
utförd, och någon säkerhet eller ens
sannolikhet för att den företer någon likhet med
skaldens verkliga drag har man lika litet
som i de flera sekler efter hans tid
utförda miniatyrmålningar som pryda ett par
av Vergiliushandskrifterna.
*
Traditionen utpekar en plats på den
vid Neapel belägna höga bergåsen
Po-silipo såsom Vergilius’ grav. Jag har
flera gånger besökt platsen och kan,
som många andra fore mig, betyga, att där
finns en otvivelaktigt äkta antik
kolumbarie-byggnad av den typ som var bruklig
åtminstone i första århundradet efter
Kristus, men kanske också — ehuru exemplen
ej äro lika många och tydliga — på
Vergilius’ egen tid. Monumentet bär den
bekanta inskriften
Mantua me genuit, Calabri1 rapuere, tenet nunc
Parthenope.* Cecini pascua, rura, duces.
1 Den kuststräcka, där Brindisi ligger,
räknades i antiken till Calabrien.
■ Parthenope var ett annat namn för Neapolis.
(Född som en Mantuas son, i Calabrien
bortryckt, jag vilar
här i Neapel. Jag sjöng herdar och skördar
och krig.)’
Skalden Petrarca planterade på sin tid
på platsen den lager, som sedan blivit så
plundrad av besökares klåfingrighet, att
både den och dess ättlingar försvunnit.
Efter en jordskredskatastrof, som för
några år sedan förstörde vägarna till
platsen, har denna nu till Vergiliusjubileet
ånyo gjorts tillgänglig, till och med
vida bekvämare än förr, och utsmyckats
med vackra trappuppgångar och
planteringar. Man vet av antika källor, t. ex. Plinius
den yngres brev (c:a ioo e. Kr.), att
Vergilius’ grav vårdades och besöktes långt
fram i kejsartiden, men om dess öden
under medeltiden vet man ingenting med
visshet. Så mycket är dock säkert, att
skalden fick sin viloplats i närheten av Neapel.
Beträffande namnets ortografi må
slutligen en kort upplysning bifogas. I äldre
tryck skrives det. som bekant, Virgilius,
numera vanligen Vergilius. Vilket är det
riktiga? Otvivelaktigt det sistnämnda, som
är den undantagslöst förekommande
formen i de äldsta, från själva antiken
härrörande handskrifterna. Lika konsekvent
transskriberas namnet med e (epsilon) i
de grekiska skrifter från antiken, där det
förekommer. Först under karolingiska
tiden, fram på 8oo-talet, börjar formen
Virgilius bli vanlig, och från renässansen blir
den allenarådande. I våra dagar har
konstaterandet av e-skrivningens konsekventa
förekomst i de äldsta handskrifterna
föranlett återgående till det antika skrivsättet.
1 Egentl, »härförare». Inskriften uppgives
av en i fjärde seklet e. Kr. levande
Vergilius-biograf redan i antiken ha stått på gravmonu
mentet och skall för sådant ändamål ha
författats av Vergilius själv under hans sista
sjukdom. Men den nuvarande inskriftens bokstäver
härröra från renässansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:35 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1930/0576.html
