Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Småbrukarens frukosträtt. En dikt av Vergilius. Översatt av Bernhard Risberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Småbrukarens frukosträtt
öser det malda med handen han upp i ett såll, som han kraftigt
skakar, att överst däri allt fnaset stannar, men mjölet
avskilt sjunker till botten ned och, rensat till fullo,
faller ur hålen fram. Strax samlar han detta på glättad
skiva av trä, ljumt vatten däri han häller och bakar
mjölet därefter ihop med den nyss iblandade vätskan,
vänder och vänder alltsammans och knådar till stadga och stundom
iströr nypor med salt. Den genomarbetade degen
gör han nu jämn och klappar den ut till en passande kaka,
ristar på jämna avstånd däri sig korsande fåror,
lägger så kakan på härden (förut hade Scybale snyggat
platsen), betäcker med flisor den se’n och överst med eldkol.
Medan Vulcanus och Vesta sitt värv nu rykta gemensamt,
overksam är dock Simylus ej under lediga timmen,
utan förser sig med annat till hjälp och, att ej blott med brödet
hugna sin gom, tillagar en rätt som sovel till detta.
(Köttmat saknade icke han dock, ty i taket var upphängd
nära vid härden en bit av en svinrygg, saltad och torkad;
likaså hängde däruppe en ost, av ett snöre i mitten
genomdragen, en rund, samt torkad dill i ett knippe.)
Alltså han omtänksam sig mödar med annat som tillkost.
Tätt intill huset det låg en trädgård, gärdad med glesa
buskar av vide och rör med årligt förnyade pipor,
liten till omfång, bärande dock mångtaliga örter.
Intet felades där, som till bruk en fattig behöver,
stundom en rik rätt mycket också av den fattige köpte.
Kostnad han lade ej ned på den, och för skötseln var regeln:
Om någon gång han hemma hölls kvar utan göra av slagregn
eller en festdag, eller han ej hade åkerarbete,
då blev det trädgårdsarbete utav. Han var kunnig att odla
olika växter, att frön nedlägga i jorden till groning
och att på lämpligt sätt ditleda små rännlar för vattning.
Grönkål frodades där och sig vitt utbredande betor,
frodig syra och malva och ålandsrot och rabarber,
vidare purjo, som huvudlök ock kallas, och sallat,
kost, som behaglig vila oss ger från kräsliga rätter,
slutligen pumpa, som tynger, om sänd i den proppade magen.
Dock — av det skördade njöt ej ägaren själv (ty vem levde
mer indraget än han?), men de burgna. Till salu i staden
bar han på skuldrorna in var torgdag knippor av skörden,
vände så hem därifrån med ryggen lätt, men med börsen
tung, knappt någonsin följd av en vara från slaktarn på torget.
Hungern han stillade själv med skuren purjo och rödlök,
pepparrot, vilken biter så skarpt, att ögonen svida,
könskraftstärkande senapskål och endiviasallat.
I27"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
