Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Bruno Liljefors. Några kommentarer. Av Gustaf Näsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bruno Liljefors
Skiss till Tjäderskytt (i Nationalmuseum).
ne»: en svensk nationell konst. Liljefors’
monografi är icke mindre typisk för
denna process än någon av kamraternas. I lika
hög grad som Nordströms visar den oss
det nordiskt mörka patos, ur vilket
konstnärs förbundarnas gärning spirar.
Bruno Liljefors i Grez var en deliciös
idylliker bland många andra. Man har ofta
talat om ett japaniserande drag i hans
måleri från denna tid. Det vore historiskt
riktigare att tala om ett Carl Larssonskt.
Det är — han har själv muntligen
bekräftat denna iakttagelse —• vännen C. L., som
genom sina intensivt beundrade akvareller
lär honom alla de tekniska finesserna på
modet: den högt placerade horisonten, som
ger ett så spirituellt perspektiv, det långa,
fallande förgrundsplanet, vari man med
lättaste hand och tunnaste penslar sätter
an de älskligaste blomster, de mjuka lätta
lasyrerna, vilka åt oljefärgen ge
akvarellens luftiga gratie, de nålfint ristade
grenarna — låt dem gärna bära en fågel! —
och stänglarna mitt ibland mjukt förtonan-
de valörer, de silvriga klangerna av
späd-grönt, rosa och crëme, i vilka en klatsch
av rött kastas in som en jordgubbe i en
pistacietårta.
Liljefors suger begärligt in dessa
charmanta lärdomar — med en viss självironi
frågar han sig på gamla dagar, om det
verkligen är han, som målat vissa av
dukarna från denna tid — och återkommen
till Sverige tillämpar han dem i brist på
egna uttrycksmedel. I Grez kunde man
med aktning för genius loci icke gärna
måla annat än tättingar, kattor, rävar och
några i sin ilska skrattretande kråkor. Det
blev likadant hemma på Kvarnbo i
Uppland. På Liljefors utställning i Liljevalchs
konsthall sommaren 1930 visades några
typiska prov på en vrå av svensk natur,
sedd genom ett Grez-temperament under
åren 1884 och 1889: räv och ilskna kråkor
bland kavaljersparoller och alchemilla i
soldruckna högsommaridyller. Det gick ej
annorlunda för Karl Nordström, när han
först tog itu med svenska motiv: han ville
535
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
