Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Bruno Liljefors. Några kommentarer. Av Gustaf Näsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gtistaf Näs ström
D r. E m il Kleen, içi ç.
Svenska Läkaresällskapet.
handen bakom örat i det violetta
skogsdunklet äro inte bara jägare på olovliga
vägar, i dem lyssnar tiden med faustisk
bävan till den nordiska naturens mystik.
Så hembar Liljefors sin tribut åt
nittio-talismen. Men han gjorde det även med
andra medel. Storvulet och kärvt
monumentala som Nordströms västkustlandskap
äro hans med åren alltmer stiliserade
skildringar från havsbandet österut. Då han
känner skogens flora och fauna i alla deras
skiftningar och då han, efter att ha tolkat
dem i solgassets ångande värme och
i vinterskymningens tryckande karghet,
inte i dem funnit uttryck för sitt
behov-av monumental komposition, söker han sig
från och med 1894 ut till skären, där
fågelkropparna avteckna sig mot eller glida
in i havets och rymdens brusande kalla
eller hetsigt flammande oändlighet. Med
nietzscheanskt förakt för sentimentala
stämningar och betagen av den
spännings-inspirerade, strategiska skickligheten i
djurens kamp för tillvaron skildrar han
örnar, lommar, havstrutar, vildgäss och vad
skärgården eljest äger av skyggt och stolt
och svårtillgängligt vilt. I sommargass och
vinterköld ligger han dold i skrevorna och
följer genom kikaren fåglarnas liv, studerar
rytmen i sträckens flykt och
navigerings-tekniken i uppflög och nedslag. Rörelsen,
den skyddande likheten och andra
zoologiska fakta stå nu som förr i centrum för
jägarens intresse, men målaren ser inte
bara djuren utan också kobbarna, fjärdarna
och rymden, och i havets närhet inspireras
han till ett monumentalmåleri, som med
åren kräver alltmer kolossala format. De
jättedukar, han utarbetar under
1900-ta-lets andra decennium, ha blivit kyligt
bedömda även av eljest ivriga
Liljefors-beundrare. Man har irriterats av deras till
53»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
