Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Fri —. Av Margit Niininen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F R I —
av MARGIT NIININEN
En port, som slås igen
tungt och hårt —
ett skramlande av nycklar —
en röst, som ropar till mig
några avskedsord.
Var är jag?
Vad har hänt?
Gatan, som jag vandrar vacklande och
tveksam framåt,
är mig främmande.
Jag ser en stad, som är mig obekant,
och mänskor, som jag icke känner.
Och dock — jag vet, jag vet:
Allt som jag ser är mig så sällsamt kärt
och nära,
jag vet, att det är mitt,
mitt — alltsammans.
Ty jublande där stiger upp inom mig
en visshet, klar och underbar:
Jag är fri.
Bakom mig är allt det unkna, trånga.
Bakom mig är ångesten och smärtan.
Inga murar stänga för min syn.
Intet galler trotsar mer min längtan.
Jag är fri.
Fri — o, gode Gud, jag tackar dig.
Jag står invid en snöhöljd bänk,
en björk i rimfrostskrud,
och andas in den skarpa, kalla luften.
Jag smeker sakta björkens vita stam
och böjer andaktsfullt mitt huvud.
En darrning genomfar mig.
Jag vet, att lyckan, stor och underbar,
har nått mig — äntligen.
Så outsägligt ljuvt
har livet aldrig uppenbarats för mig,
så vacker har ej världen varit förr
som nu, en vinterdag i skymningen,
då lyktorna bli tända
i staden, där jag vandrar som en hemlös
främling.
Allt vad som varit
plånas ut i detta ögonblick,
allt tungt och hårt och trist
är icke mer.
Ingenting vill jag begära,
intet fordra, intet önska
— endast ödmjukt ta emot de gåvor
livet ger.
Tillgiv, att jag tvivlat
på din stora godhet, Herre,
och förlåt, att jag förnekat
all din skönhet, Liv.
Se, en klarhet har jag vunnit.
Jag kan se vad jag ej såg förut.
Frid i själen har jag funnit,
mina strider har jag kämpat ut.
Stillhet i mitt hjärta bor,
och min rymd är vid och stor.
Intet var förgäves, intet gick till spillo.
Allt som skett har skett på högre bud.
Och för vad du gav mig, vad du tog
ifrån mig,
vill jag tacka dig, min Gud.
542
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
