Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Svenska Bilders förebilder. Av Paul Gemer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska Bilders förebilder
En vink; — framåt han hastar
af halfva skaran följd,
och än en blick han kastar
på borg af dimmor höljd.
Och innan han försvinner
vid horisontens rand,
af väldig rök han finner
att Bernburg slår i brand.
Strofens briljanta rörelsemoment har
säkerligen frapperat Snoilsky och förmått
honom att upptaga den för sin samlings mest
rörelsebetonade dikt, Stenbocks kurir, vars
tredje strof lyder så:
Han redan är långt borta
liksom en skjuten pil,
ännu i natt han hinner
väl några goda mil.
Ej ro, ej rast, ej hvila,
så heter hans paroll,
och efter honom stupat
en häst för hvarje håll.
Ett för Snoilsky i både motiv och form
bestämmande mönster utgöra slutligen de fyra
dikter, som Bjursten ägnat Johan Banér. I
en av dem, Baners soldater, heter det på
följande sätt:
Arrbetäckta veteraner,
finnar och Weimariap.er,
lyda under hans befäl.
Hårdare än ekens grenar,
snabba, som sitt hemlands renar
och med stål i kropp och själ.
Och på ett annat ställe finner man
följande rader:
Trumman virflar, sorlet tystnar,
spändt den svenska hären lyssnar
till sin tappre höfdings ord:
Den förra strofens något panegyriska
skildring av Banérs krigare föresvävade tydligen
Snoilsky, då han i Herr Jans likfärd med
storstilad realism gav följande bild av
lego-inslaget i den svenska hären:
Veteraner ärrbetäckte,
ett i pansar härdadt släkte
i dens tjenst, som lofvar mest,
trampande med breda sulor
fridens skördar ned i smulor,
högbestöfladt, stålomgjordadt,
fruktadt mer än eld och pest.
Och fragmentet av den senare strofen
hat-givit det rytmiska schemat för de rader,
varmed Snoilsky skildrar hären före
drabbningen:
Knotet tystnat. Ordnad, färdig,
hjältens stora skugga värdig,
under vapen hären står.
Snoilsky berättar i ett brev, att hans avsikt
i dikten om Herr Jan var att »få fram
fält-herrns betydelse; huru han ännu efter döden
leder sin trupp och hans minne lyser för den,
såsom den måhända för årtusenden sedan
släckta stjärnans ljus ännu kan tindra i
natten för jordiska ögon». Det är, om man sa
vill, en monumental historieuppfattning i
Tegnérs anda, men det lokala uppslaget
kommer från Bjursten, som i en av sina
Banér-dikter behandlar ämnet Den dödes befäl.
Upptakten lyder:
Dystra skuggor nejden hölja,
månans matta strålar dölja
sig i kolsvart midnattssky,
då mot Ertzgebirges skogar,
skonade af odlarns plogar,
med en död gen’ral i spetsen,
Sveriges sista hjältar fly.
Ifrån stridens da’r, de kära,
ha’ de räddat blott sin ära,
jagade från bergen ner.
Utan knot den bittra kalken
töms, ty än på katafalken,
som i spetsen bärs för skaran,
hvilar stoftet af — Banér.
Snoilsky har från denna dikt tillägnat sig
klärobskyrstämningeu, motivet med
katafalken, en senare anspelning på slaget vid
Wol-fenbiittel och slutligen rytmen och
strofformen:
Rifna fanor, segertecken
med en dubbelörn i vecken,
täcka murens nakna kalk.
Dimmigt brinner vaxljusveke
vid en enkel bår af eke,
i det halft förstörda koret
ställd på svartklädd katafalk.
Den bjurstenska dikten avslutas med en
pompös invokation, som återigen utgör ett
sammansatt eko från Runeberg och från
Tegnér:
Du, som dina sagor glömmer,
tag den, nord! Ej skalden drömmer
öfver dina häfders blad.
Lyss’ du ej till dessa toner,
ve dig! en gång med kanoner
Moskwa skall dig åter väcka
till din sista iliad!
Hos Snoilsky har även denna detalj
kommit till användning; det gäller ett rimslut i
den strof, sont skildrar avslutningen på
Ruthvens tal:
35 — Ord och Bild, S9:e org.
545
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
