Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Yrjö Hirn. Estetikern och människan. Av Hans Ruin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yrjö Hirn
Est etik em och människan
Av Hans Ruin
»DEN GAMLA
POST-vagnen och några av dess
passagerare», en bok skriven
för att belysa rese- och
vandringsinstinkternas betydelse för
litteraturutvecklingen, ägnar Yrjö Hirn ett långt
och fängslande kapitel åt George Borrow,
vagabonden och författaren, som i sitt liv
förenade landsvägsriddarens smak för
nävens och sadelns idrotter med humanistens
sinne för det andliga livets framtoningar
i olika former. Sin skildring av denna
kraftgestalt från det förra seklet
avslutar Hirn med att omtala en episod från
dennes sista resebok »Wild Wales», vil-
ken grundade sig på anteckningar gjorda
under en sommarresa åtta år innan boken
utkom i tryck.
Borrow hade en kväll stigit in i ett
värdshus och tagit plats i det stora köket
och låtit sig serveras det öl, som han
städse lät sig väl smaka under sina färder.
Då hade en nykomling, en robust och
myndig man i 50 till 60 års åldern, inträtt och
slagit sig ned vid det stora köksbordet och
begynt över sitt brandyglas förtälja om
hästhandel och om inkörande av istadiga
springare. Men Borrow, som måste
skynda över bergen innan mörkret fallit på,
hann dessvärre icke lyssna till mer än en
571
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
