Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Yrjö Hirn. Estetikern och människan. Av Hans Ruin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yrjö Hirn
det som vederfarits dessa människor övat
ett märkligt inflytande på konstlivet, dels
genom att det gjort människorna bekanta
med förut okänd naturskönhet, dels genom
att det hos dem uppammat förmågan av
»intresselös» betraktelse och därmed
befrämjat uppskattningen av
ögonblicksintryckens estetiska värden.
Man kunde av vad hittills blivit sagt om
Hirns estetiska författarskap få det
intrycket att hans forskning huvudsakligast rört
sig kring utvecklingshistoriska spörsmål.
Det vore emellertid ett misstag. Hirns
författarskap är ingalunda bara
konstgenealogens. Hans estetiska tänkande har från
början stått i bann av ett problem, som om
något kan kallas konstlivets grundproblem.
Vad är det i konsten som innerst betager
oss? Huru kommer det sig att den, med
sin benägenhet att frigöra sig från alla
praktiska syftemål, kunnat hävda sig mitt
i en verklighet, där kampen för tillvaron
lämnar sa litet rum övrigt för »onyttiga»
strävanden? Det är denna gåta som i sista
hand drivit Hirn till hans jämförelse av
konstens olika utvecklingsstadier, ty,
såsom han redan säger i inledningen till sin
första bok »Förstudier till en konstfilosofi
på psykologisk grundval» (1896), hoppas
han att det härigenom tydligare än eljest
skall framstå »vad konsten strävar till, då
den realiserar sitt innersta väsen». Han
framställer en omfattande teori, i vilken
konstens utmärkande egenskaper behandlas
och förklaras från en synpunkt, som aldrig
förut med sådan konsekvens gjorts till den
vägledande i konstförklaringen.
I diktares och författares
självbiografiska anteckningar påträffas ofta
uppgiften att det som senare fått verkets
stämpel hos dem ursprungligen legat
inneslutet som ett frö i någon bild eller bilddetalj,
som av en gåtfull anledning dröjt kvar i
deras medvetande, slagit rot där och fått
liksom eget liv. Någonting sådant förefal-
ler också ha legat bakom Hirns förklaring
på gåtan varför konst skapas och konst
njutes. Överallt där hans konstteori
utvecklas, i hans nyss nämnda första bok
»Förstudier till en konstfilosofi», i »The
Origins of Art» och i »Det estetiska livet»
(1913), en bok som ger hans
konstuppfattning i fulländad klarhet, spårar man
verkningarna av ett intryck som tidigt
träffat honom. Det är intrycket av några
bakkiska reliefer, förvarade i Louvre och
British Museum. I dessa framställningar
har han tyckt sig varsna två olika slag av
dansande mänader. Några ge sig hän i
diaspasmens vilda berusning, men med ett
kast på huvudet, som än ger ett intryck
av fräckt, stolt utmanande, än av ett djupt
lidande. Andra åter glida framåt med ett
obeskrivligt behag i hållningen, alla
rörelser ha fått form, gjorts lugna, lätta och
fria. Ju mer man intränger i Hirns teori
om konstens betydelse i vår
livshushållning, desto mer stärkes man i intrycket av
att han i dessa reliefer mött sitt
tänkan-des fruktbara punkt. Han har funnit i dem
en framställning i bild av vad han ytterst
ville ha svar på. Å ena sidan har hans
blick skärpts för, vad det är för en makt
i vårt blod som konsten står i förbund
med. Å andra sidan har han fått
inpräglat, vad konsten infriar då vi förtro oss åt
den, vad konsten skänker oss.
Det första slaget av dansande mänader
visar, huru den starka känslan jagar upp
sig själv i en spiral av allt vildare uttryck,
utan att dock tillfredsställelsens signade
stund rycker närmare: ett ögonblick kan
den dansande sjunka ihop av utmattning,
men vilan blir ej lång, raseriet driver
henne upp på nytt. Därför talar hennes
hållning, tvärs genom de våldsamma
ställningarna, om lidande och längtan efter
befrielse. Därav intet hos de andra månaderna,
de med de lätta och fria dansstegen.
Bördan är avlyftad, befrielsen vunnen. De
följa tonerna av den grekiska dansgudens
575
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
