Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Froissart. Av Frans G. Bengtsson. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans G. Bengtsson
te korståg mot Tunisiens blomstrande
sjö-rövarsamhällen, vunno de stor tillslutning
från franskt håll, emedan Frankrike för
tillfället, som FroisSart uttrycker sig, »var
fullt av riddare och väpnare som inte
hade någonting att göra». Detta korståg
bedrevs håglöst nog och slutade med
fullständigt fiasko, liksom några år senare
fallet blev med det stora fransk-ungerska
företag som turkarna gjorde slut på vid
Nikopolis. Men det muntraste och för
tiden mest typiska korståget hos Froissart
är det som påven Innocentius VI år 1361
utlyste mot frikompanierna. Dessa
ryktbara frikompanier eller Grandes
Compag-nies — till största delen bestående av
Svarte Prinsens avdankade legosoldater,
som efter stilleståndet i Bretigny i talrika
band plundrande och brandskattande
börjat genomströva Frankrike under
förklaring att stackars krigsmän, povres
com-pagnons, alltjämt måste leva trots de höga
herrarnas fred — hade växt all
ordningsmakt över huvudet samt bland annat
tillfogat en fransk riksarmé, som under
Jacques de Bourbon sänts ut för att tukta
dem, ett förkrossande nederlag vid
Brig-nais; därefter hade ett antal av deras mest
företagsamma kaptener, vilkas
respektingivande namnkatalog Froissart presenterar
— »Sir John Hawkwood, Robert Briquet,
John Cresswell, Espiote, Le petit Meschin,
Bernard de la Salle, Ortingo, 1’Amit,
bastarden av Breteuil, bastarden av Lesparre
och andra» — börjat draga sig mot
Avignon under allt klarare formulerade
funderingar rörande den påvliga skattkammaren
därstädes. Innocentius, som ett par år
tidigare fått betala ut 40,000 écus vid ett
annat liknande besök, lät genast mot dessa
hotande följen predika allmänt korståg,
med full syndaförlåtelse och
salighetsgaranti liksom vid korståg mot hedningar,
samt sände ut en kardinal att hopsamla
ankommande korsfarare vid Carpentras,
några mil från Avignon. Stora skaror
strömmade samman där; men, säger
Froissart, när de funno att de endast skulle få
syndaförlåtelse men inte någon sold,
blevo de missbelåtna och gingo bort från
kardinalen — »och en del av dem gick i
stället till frikompanierna, så att dessa
dagligen tillväxte; och därpå betryckte
dessa påve, kardinaler och köpmän i
Avignon till långt in på sommaren i detta vår
Herres år trettonhundrasextioett».
Lika illa som för påven vid detta hans
försök att återuppliva korstågsidén gick
det för kung Johan av Frankrike vid ett
försök att återuppliva det Runda Bordets,
ridderskap. Kung Johan, en dålig regent
men en god riddare, tapper och ordhållig
och full av nitälskan för chevaleriet,
instiftade »Stjärnans Ärorika Orden» för
att hålla gamla tiders ridderliga anda vid
makt. Statuterna föreskrevo att denna
orden skulle bestå av trehundra riddare,
utvalda bland de bästa i hela Frankrike; en
gång om året skulle de samlas inför
konungen för att berätta om de bragder de
utfört sedan sist, varvid skrivare skulle
uppteckna deras äventyr; slutligen skulle
den ypperste hjälten nomineras av
sakkunniga bedömare och tillerkännas
särskild heder. Envar i detta brödraskap
måste vara känd för tapperhet och fläcklös
vandel, och alla måste med ed lova att aldrig
fly ur en strid. Sedan denna orden väl
instiftats, drogo samtliga dess medlemmar
till Bretagne, där de omedelbart hamnade
i ett engelskt bakhåll och nedgjordes till
sista man; och därefter, säger Froissart,.
har man aldrig mera hört något om
Stjärnans Orden.
Men fast sålunda det religiösa
elementet försvunnit ur tidens ridderlighet, och
fast Arthurs-romantiken inte visade sig
lämpad för handgripligt återupplivande,,
hade man likväl av ädelt sinnelag och
levande ridderlig form och sed alltjämt
tillräckligt kvar för att ej sällan, mitt i all
hårdhet och förvildning, kunna förläna
626
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
