- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionionde årgången. 1930 /
630

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Froissart. Av Frans G. Bengtsson. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Frans G.

riktig klarhet i saken; eljest hade han inte
lämnat en så intressant episod
halvbe-rättad.

En av Froissarts vackra ridderliga
bilder — och en av dem för vilka le Bel
kan ta åt sig en del av äran — är mötet
mellan Svarte Prinsen och kung Johan
efter dennes tillfångatagande vid
Maupertuis. Tagandet av högättade fångar, som
kunde betala bra för sitt lösgivande, var
ett av tidens mest blomstrande
näringsfång; sedvanan med »ransonering», som
det kallades — fina fångars
förvandlande till kontanter — var hävdvunnen och
skänkte den tidens fältslag sin särskilda
karaktär. Fattigt och strävsamt folk,
bågskyttar, väpnare och frikompanjoner,
slogo inte ihjäl sina ekonomiskt välsituerade
fiender i onödan, utan vårdade dem
tvärtom som sin ögonsten sedan de väl
fått dem i sin hand i mer eller mindre
vingklippt tillstånd. En enkel bågskytt med
en fullgod fransk greve på hand kunde
efter lyckligt fullbordad transaktion dra
sig tillbaka från krigen och leva på sina
räntor; och ett ordnat fältslag, som detta
vid Maupertuis, hade av denna anledning
att uppvisa ganska egendomliga scener.

Man stred på båda sidor till fots, som
alltid efter Crécy: engelsmännen — i
försvarsställning och starkt underlägsna till
antal — med sina riddare och allt
tung-rustat folk i tre avdelningar på linje, med
de vida mellanrummen mellan
avdelningarna fyllda av bågskyttar, ställda på
linjer brutna i vinklar framåt, och med
framåtfällda linjer bågskyttar även på
yt-terflyglarna (den berömda engelska
»harv-formationen», vars poäng var att varje
anfall mot de tungt rustade avdelningarna
på den uddade uppställningens baslinje
fick bågskyttarnas dödliga salvor i sina
flanker långt innan handgemäng nåtts) ;
fransmännen i tre kompakta batailles med
en del genuesiska armborstskyttar
svärmande i kanterna, samt dessutom en för-

Bengtsson

lorad hop till häst under de båda
marskalkarna av Frankrike. I en svag
förhoppning att kunna rida engelsmännen
överända sändes till en början
marskalkarna fram, under det i deras kölvatten
de tre stora massorna avsuttna riddare,
ordnade bakom varandra och förda av
kung Johan och två prinsar av blodet,
mödosamt i sina stålskal började röra sig
framåt till successiva anfall. Marskalkarna
och deras hop skötos ned utan större
besvär, varpå de franska
huvudavdelningarna efter varandra övervunnos dels med
bågar, dels under långa ursinniga
handgemäng. Froissart berömmer denna
drabbning såsom långt bättre genomkämpad än
Crécy; men fransmännens taktik var, som
vanligt vid denna tid, ytterst skral.

Efter varje krossat anfall uppstod en
paus för engelsmännen, varvid den
finansiella sidan av saken gjorde sig påmind.
De flinka bågskyttarna stötte
ögonblickligen den spetsade ändan av sina bågstockar
i marken för att markera sina platser och
rusade därpå i vild kapplöpning ut till den
framför deras front bildade röran av
slagna och sårade franska riddare; där
började de brådskande riva och vända, som
tullnärer bland löftesrikt resgods, tolka
sköldemärken, öppna sårades visir och
vråla frågor om namn och tillgångar,
knacka värdelöst och odechiffrerbart folk
i huvudet, slåss med varandra om
prioritetsrätten samt med yttersta iver släpa
värdefulla fynd tillbaka inom de egna
linjerna för att få dem ordentligt tj udrade och
försedda med sina ägares märken innan de
åter med pil på strängen måste vara på
sin plats för att ta emot nästa anfall.
Sammanlagt inbärgades under stridens lopp en
marskalk, en ärkebiskop, fjorton grevar,
tio andra baner-herrar samt nära tvåtusen
vanliga riddare, och den engelska hären
kunde på kvällen efter sju timmars hård
möda lugnt anse sig värd några millioner
francs mera än på morgonen. Denna rike-

630

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1930/0690.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free