- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionionde årgången. 1930 /
638

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Värmländingarnes kompositör. Av Ane Randel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ane Randel

skickligt hopsömmade musikdräkt, som
Andreas Randel skänkt Dahlgrens verk.
Detta var även Dahlgren själv den förste
att erkänna. Jag citerar enligt en muntlig
släkttradition det yttrande han fällde efter
att första gången ha hört ouverturen,
visarrangemangen och de nykomponerade
visorna i folkton: »Hör du bror Randel,
detta va’ allt en fasligt sjangtil farstukvest
te e så litta uschli stove» (= stuga).

Emellertid — om kompositören själv
hade kunnat närvara vid en apoteos över
sitt verk, hade ban nog vid första lägliga
tillfälle smugit sig ut. Ty anspråklöshet var
just en av hans vackraste egenskaper,
fastän tillika ett av de största hindren för hans
yttre framgång inför samtid och
eftervärld. Själv begärde och erhöll han i
stället för det tantiem, man erbjöd honom,
men som han avslog, summa summarum
75 kr. för ett arbete som, vad man än
må ha för åsikt om dess musikaliska
värde eller icke-värde, i alla fall blivit vår
främsta lyriska scens största och
pålitligaste bataljhäst, vilken alltsedan
urpremiärdagen den 27 mars 1846 håvat in
åtskilliga hundratusenlappar åt den
kungliga scenen.

Den gången gick för övrigt
rollbesättningen icke av för hackor. Sålunda
spelades Erik av Olle Strandberg d. ä. och
Anna av fru Westerdahl, gift med Carl
Hjortzberg, den store Lars Hjortzbergs
son, vilken själv kreerade Löpar-Nisses
roll. Men ännu märkligare var
rollbesättningen i några av birollerna. Drängen Per
gjordes sålunda av den bekante
lustspelsförfattaren Johan Jolin — »Jo Jo» —• och
prästen av ingen mindre än Nils Wilhelm
Almlöf, styvfader till tonsättarens hustru.
Och bland de övriga komparserna möter
man namn med så god svensk teaterklang
som Torsslow, Kinmanson och Fundin.

Jag nämnde, att anspråkslösheten,
visserligen parad med en nästan sjuklig
oförmåga att säga nej, för Värmländin-

garnes kompositör varit en av de största
fienderna till en mot den rika
naturbegåvningen svarande framgång i liv och
tondikt. Faktum är, att i närvarande stund,
d. v. s. 66 år efter tonsättarens död, en
nutida ungdom vet föga mer om den en gång
så uppburne violinisten och våldsamt
anlitade kompositören än samhörigheten med
det värmländska folkskådespelet och
möjligen med de ofta sjungna
begravningskvartetterna »Snabba äro livets stunder»
och »Räds ej för graven». Det är allt.

Men samtiden visste åtskilligt mera. Den
visste, att hans namn icke så snart skulle
utplånas ur den svenska tonkonstens rätt
så fattiga historia och alltid skulle nämnas
med heder, när man bokförde detta lands
ganska lätt överskådliga konstnärsflock.

Andreas Randel föddes den 6 oktober
1806 i Ramdala socken — därav det
senare antagna namnet — i Blekinge, där
hans far var en fattig torpare. En
kringvandrande bondspelman upptäckte först
den lille Andreas Petterssons musikaliska
anlag och skänkte honom en fiol, vilken
han snart lärde sig traktera. År 1818 kom
han med sitt kära instrument under
armen vandrande till Karlskrona, där han:
omhändertogs först av
teaterföreståndaren Ståhlberg och sedan av stadens
musiksällskap, som bekostade hans skolgång.
Här observerades han av den
konstälskan-de baron De Geer på Finspong —■ den lille
skyddslingen omnämnes i Louis De Geers
Minnen •—, vilken åtog sig hans vidare
uppfostran tillsammans med sina egna
söner. Med understöd av kronprins Oscar,
sedermera konung Oscar I, reste Randel
1821 till Paris, där han avlade sitt
inträdesprov vid musikkonservatoriet inför
Cherubini, Viotti, Kreutzer m. fl. av den
tidens musikaliska berömdheter. Här
studerade han några år fiolspelningsteknik
för mästaren Baillot och komposition för
Cherubini, som vid studietidens slut 1828’
gav honom följande ståtliga utlåtande::

638

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1930/0698.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free